Vanliga sommarfaror för hundar och katter

Sommarens ankomst för med sig långa promenader i friska luften, turer i de djupa svenska skogarna eller längs sjöstränderna, eller kanske bara mer tid i trädgården eller i parker. Idylliska situationer för hundar och katter som kan njuta av den friska luften och naturens dofter, men som också kan innebära vissa risker. Och även om det är sant att farorna i Sverige, jämfört med andra delar av världen, är relativt begränsade, betyder det inte att de är obefintliga. Som alltid när man har att göra med naturen måste man vara försiktig och komma ihåg att vi på vissa platser bara är gäster. Det är därför helt avgörande att hålla ögonen öppna för att undvika problem – både för oss själva och för våra husdjur.

Ormar

I Sverige finns det bara en giftig orm: huggormen (Vipera berus). Den är fridlyst i hela landet och finns i nästan hela Sverige, förutom på de allra högsta kalfjällen. Dess bett är giftigt men mycket sällan dödligt för människor, och det är främst farligt för barn och känsliga personer. För hundar och katter är situationen tyvärr något allvarligare. Mindre husdjur löper större risk, och vid ett bett är det viktigaste att försöka hålla djuret så stilla som möjligt och åka till veterinären i högsta fart.

Huggormsbett är, eller borde i alla fall vara, extremt sällsynta. Huggormar är skygga djur som tenderar att fly eller gömma sig (ofta bland stenar eller i högt gräs där de solar sig) när de möter människor och deras husdjur. De går bara till anfall om de inte har något annat val eller om man råkar kliva på dem. För att undvika att försätta våra fyrbenta vänner i farliga situationer räcker det med några enkla åtgärder.

Åtgärder:

Insekter och fästingar

Att stöta på en orm är en sällsynt händelse, men det är betydligt lättare att få problem med mindre kryp. Bin, getingar och bålgetingar är ett klassiskt exempel. Ett stick på fel ställe (till exempel i munnen) eller en allergi mot deras gift kan orsaka allvarliga skador på både hundar och katter. Men det handlar inte om rovdjur; det bästa är att låta dessa insekter vara i fred, så kommer de att besvara det med samma likgiltighet.

Den sanna "folkfiende nummer ett" under den svenska sommaren är dock fästingar. De frodas i gräs och undervegetation i mellersta och södra delarna av landet och kan överföra allvarliga sjukdomar som borrelia (Lyme) och anaplasmos. Loppor är också ett besvär, men ett betydligt mindre centralt sådant. Även här är förebyggande behandling det bästa sättet att kunna njuta av promenaderna i lugn och ro. Att använda fästinghalsband, spot-on-droppar eller tabletter utskrivna av veterinär är viktigt från tidig vår ända fram till hösten.

Värme och algblomning

Ett vanligt misstag är att tro att det aldrig blir riktigt varmt i Sverige. De skandinaviska somrarna kan vara mycket fuktiga, och värmeslag är en högst reell risk. Hundar svettas inte som vi gör och lider mycket mer av höga temperaturer än människor.

Gyllene regeln i Sverige är stenhård: lämna aldrig djuret i bilen, inte ens i några minuter eller med rutorna på glänt. Kupén kan snabbt förvandlas till en bakugn, och den sociala medvetenheten (förutom lagen) är extremt strikt här. Om du märker att hunden flämtar kraftigt, dreglar mycket eller vinglar, ska du flytta den till skuggan, kyla ner den med ljummet (aldrig iskallt) vatten och ringa veterinären.

Kopplat till sommaren finns också den osynliga faran i sjöarna. Sverige har fantastiska sjöar, men mellan juni och september kan de drabbas av algblomning (blågröna alger). Dessa cyanobakterier bildar en grön-gulaktig hinna på vattenytan och frigör mycket starka gifter. Alggiftning är en vanlig dödsorsak hos hundar. Det räcker att de dricker av vattnet eller helt enkelt slickar pälsen efter ett bad för att de ska bli livsfarligt sjuka. Om vattnet ser grumligt ut eller om du ser skum på ytan ska du hålla hunden långt borta. Innan du åker till en sjö är det alltid smart att ta en titt på rapporterna från SMHI, som övervakar algsituationen i vattnen.

Oväntade hot

Det finns potentiellt andra speciella möten man kan råka ut för. Vi pratar inte om björnar eller vargar – att stöta på dem på välbesökta stigar är i princip obefintligt – utan om mindre överraskningar. Paddan till exempel: om en hund biter i en padda av nyfikenhet kommer gifterna som utsöndras från paddans hud att få hunden att dregla enormt mycket, och det kan även orsaka kramper, även om det är sällsynt. Jämfört med Italien kan du däremot helt glömma skorpioner och fiolspindlar, eftersom de inte existerar på dessa breddgrader.

Vi har ett sista råd: om du går med din hund på ängar eller i obrukade fält (eller om du låter din katt gå lös), håll ögonen öppna, för även i Sverige finns det risk för vandrande ax (eller gräsax). Dessa är särskilt vanliga i södra Sverige (Skåne) och på Gotland. Deras pilformade uppbyggnad gör att de lätt fastnar mellan trampdynorna, i öronen eller i näsan, och de rör sig bara framåt, vilket orsakar otäcka infektioner. Hos svenska stövare är inandning av dessa ax så välkänt att det har ett eget namn, stövarsjuka, just för att axet kan vandra runt i kroppens inre vävnader.

Efter varje promenad i högt gräs bör du ta fem minuter till att noggrant undersöka din hunds eller katts kropp, särskilt mellan tassarna och inuti öronen. Att förebygga sparar dig som vanligt ett akutbesök på djurkliniken.