Hur mycket ska hunden egentligen få bestämma själv?

Att låta din hund göra egna val

Fortfarande hör man ibland förespråkare för en strikt hundsyn där hunden inte bör få ta egna initiativ. Argumenten brukar vara att hunden blir stressad av att få för mycket ansvar – eller att den riskerar att försöka ta över rollen som ledare i flocken. Men hundar behöver inte en vardag där vi människor fattar varje litet beslut åt dem. Tvärtom vet vi att möjligheten att ha kontroll över sin situation, kunna förutse vad som ska hända och göra egna val är viktig för djurs välfärd. 

Inte heller bilden av vargflocken som en strikt hierarki där den högst rankade vargen bestämmer över alla andra stämmer särskilt väl med hur vilda vargflockar fungerar. De består oftast av familjegrupper där föräldradjuren naturligt har ett större ansvar, men där samspelet är betydligt mer nyanserat än den gamla bilden av en dominant alfavarg som styr allt och alla. Och tänker man efter bestämmer vi redan väldigt mycket över våra hundars liv. Vi bestämmer vad och när de ska äta, när de får gå ut och kissa och bajsa, var de ska bo, vilka de ska umgås med och till stor del vad de ska sysselsätta sig med. 

Ett enkelt sätt att öka hundens livskvalitet – och samtidigt bidra till en mer harmonisk och välfungerande hund – är därför att ge den fler möjligheter att påverka sin vardag. 

Låt den exempelvis när det är möjligt:

— Bestämma väg och tempo på promenaden 

— Avgöra hur länge den vill nosa på en intressant doftfläck 

— Välja mellan olika tuggben eller aktiviteter 

— Be om kel, men också få möjlighet att vara nära utan att bli klappad 

— Ta initiativ till lek

— Välja om den vill hälsa på andra hundar eller människor 

— Få säga ”nej tack” och avstå från sådant den inte känner sig bekväm med

Kan hunden få bestämma för mycket?

Självklart behöver vi människor fortfarande ta ansvar. Hunden kan inte själv avgöra hur mycket mat som är lagom, få sätta i sig farliga saker, springa rätt ut i gatan eller störa omgivningen genom att springa fram till främmande hundar och människor eller jaga vilt. Ibland behöver vi också göra saker med hunden som den inte skulle välja självmant, till exempel ge nödvändig vård eller klippa klorna. Genom träning kan vi i många sådana situationer öka hundens frivillighet och känsla av kontroll. Och de gånger vi faktiskt behöver genomföra något trots att hunden inte vill, får vi försöka göra det så tryggt och stressfritt som möjligt och undvika mer press än situationen kräver. 

I de allra flesta hundliv kommer det att finnas situationer där hunden måste vänta, avstå eller acceptera att något den gärna vill göra inte är möjligt just då. Därför är det också värdefullt att hjälpa hunden att utveckla förmågan att hantera sådana små besvikelser. Det betyder inte att vi behöver skapa konflikter eller neka hunden saker bara för att visa vem som bestämmer. Tvärtom kan vi träna detta i enkla situationer och på en nivå som hunden klarar av. Den kan till exempel få vänta en liten stund innan den får gå ut genom dörren, acceptera att den inte kan hälsa på varje hund den ser eller lära sig att en rolig aktivitet ibland tar slut.På så sätt bygger vi successivt hundens förmåga att hantera besvikelsen när livet faktiskt sätter gränser – utan att för den skull begränsa hundens valfrihet mer än nödvändigt. 

Valfrihet och gränser är inte varandras motsatser

Att ge hunden möjlighet att påverka sitt liv betyder alltså inte att vi lämnar över allt ansvar till hunden. Det handlar snarare om att fundera över vilka beslut vi faktiskt behöver fatta åt den – och vilka vi lika gärna kan låta hunden fatta själv. Vi människor har det övergripande ansvaret för hundens hälsa, säkerhet och för att den fungerar i samhället. Men inom de ramarna finns ofta betydligt större utrymme för hunden att göra egna val än vi kanske tänker på.Och kanske är en bra fråga att ställa sig ibland: Behöver jag verkligen bestämma det här – eller kan min hund få göra det?