Tänk dig att din hund, precis som en del människor, kan reagera på pollen från träd, gräs och blommor. Det här är ganska vanligt, och det kallas pollenallergi. Oftast börjar problemen när hunden är ung vuxen, mellan ett till tre år. De flesta hundar med pollenallergi mår sämre på våren och sommaren när det är mycket pollen i luften.

Hur märker du om din hund kan vara pollenallergisk?

Det kliar mycket
Det här är det tydligaste tecknet. Hunden kanske slickar sig jättemycket på tassarna, kliar sig mot möbler, gnuggar ansiktet mot mattan eller biter i sin päls. Ofta är det värst på tassar, i ansiktet, under armarna, i ljumskarna eller runt rumpan.

Huden blir irriterad
Du kan se att huden blir röd med små sår, utslag eller fuktiga fläckar. Pälsen kan också bli tunnare där huden är irriterad. Med tiden kan huden bli mörkare och lite tjockare.

Problem med ögonen
Ögonen kan rinna mer än vanligt, bli röda, klia eller se kletiga ut.

Ofta problem med öronen
Många hundar med pollenallergi får lättare öroninflammationer som återkommer.

Tassarna blir ömma
Eftersom hunden ofta slickar på sina tassar och går där det finns pollen, kan tassarna bli svullna, röda och irriterade.

Mindre energi
Vissa hundar kan verka hängigare eller inte lika pigga på att leka och gå ut.

Ibland nysningar
Det är inte lika vanligt som hos människor, men en del hundar kan nysa eller få lite rinnande nos. Hudproblemen brukar vara det största besväret.

Hur vet man säkert att det är pollenallergi?

Om du tror att din hund har pollenallergi är det bäst att gå till en veterinär. Veterinären kollar först så att det inte är något annat som orsakar problemen, till exempel smådjur i pälsen eller att hunden inte tål sin mat. För att ta reda på om det är just pollen och vilka sorter hunden reagerar på kan veterinären göra:

Hudtest (pricktest)
Veterinären testar små mängder av olika pollensorter direkt på hundens hud för att se om det blir en reaktion.

Blodprov
Genom ett blodprov kan man se om hunden har antikroppar mot olika pollentyper.

Vad kan man göra för att hjälpa hunden?

Målet är att minska hundens besvär så att den mår bättre. Det finns oftast ingen mirakelkur som tar bort allergin helt, så man får jobba med att lindra symtomen, ibland hela livet.

- Försök minska kontakten med pollen genom att torka av tassar, mage och nos när ni varit ute.
- Bada hunden lite oftare, kanske med ett milt schampo som veterinären rekommenderar mot klåda.
- Håll gräset kort där hunden vistas.
- Gå inte i högt gräs eller bland mycket växter när det är som mest pollen.
- Stäng fönster när pollenhalterna är höga.
- Tvätta hundens säng och filtar ofta.
- Sköt om huden och ögonen. Använd speciella schampon, sprayer eller torkdukar som kan lindra klådan.
- Skölj ögonen med koksaltlösning eller speciella ögondroppar för att få bort pollen.
- Rengör öronen om det behövs.

Medicin från veterinären
- Antihistaminer, fungerar för en del hundar, men inte alla.
- Kortison kan dämpa svår klåda och inflammation. Finns som tabletter, sprutor eller spray. Man ska vara försiktig med långvarig användning.
- Det finns andra mediciner som är mer inriktade på just klådan.
- Allergivaccinering (immunterapi): En behandling där hunden över lång tid får små, små doser av det den är allergisk mot. Målet är att kroppen ska vänja sig och reagera mindre. Många hundar blir mycket bättre av detta.
- Vissa fettsyror (omega-3 och -6) kan stärka huden och minska inflammation.
- Det finns specialfoder som är gjort för hundar med känslig hud och allergier.

Varma hälsningar,
Veterinär
Giulia Li Donni

Det är frustrerande och oroligt att se sin hund ha problem med magen, särskilt när man har försökt allt man kan komma på för att hjälpa. Men vad gör man när inget verkar göra skillnad? Om din hund har återkommande diarré, kräkningar eller andra magbesvär trots att du anpassat kosten och provat milda huskurer, är det dags att ta situationen på allvar. Det kan finnas en underliggande orsak som kräver veterinärvård.

Kontakta veterinär så snart som möjligt

Att vänta kan innebära risker, särskilt för valpar och äldre hundar. Uttorkning kan ske snabbt, och vissa magproblem kan tyda på något mer allvarligt. Ju tidigare hunden får professionell hjälp, desto bättre.

Risker och nödvändiga åtgärder hos veterinären

Hos veterinären kommer din hund att få en grundlig undersökning. Beroende på symptomen kan flera saker bli aktuella:

Vätskebehandling
Om din hund är uttorkad kan den behöva dropp. Risken för uttorkning är särkilt hög hos valpar och äldre hundar.

Blodprov
För att kontrollera olika värden i kroppen.

Ultraljud
För att undersöka inre organ.

Röntgen
För att se om det finns något främmande föremål i magen. I vissa fall kan hunden ha råkat svälja något olämpligt – en leksak, benbit eller tygbit – vilket kan orsaka stora problem. Detta undersöks ofta med röntgen eller ultraljud.

Smärtlindring
Vid behov kan veterinären ge smärtstillande medicin.

Vad kan du göra i väntan på veterinärbesöket?

Här är några saker du kan göra för att lindra besvären och minska risken för att läget förvärras innan ni hinner till veterinären:

Erbjud vatten ofta
Små mängder i taget för att förebygga uttorkning.

Skonsam kost
Lättsmält, blöt mat i små portioner kan vara skonsammare för magen.

Probiotika
Kan eventuellt hjälpa till att återställa tarmfloran, men rådgör alltid med veterinären först.

Varma hälsningar,
Veterinär
Giulia Li Donni

Kronisk gastroenterit hos hund är ett vanligt problem som orsakar inflammation i mag-tarmkanalen och resulterar i olika symtom som kräkningar och diarré under en period av minst tre veckor. För att kunna hjälpa din hund på bästa sätt är det viktigt att förstå orsakerna bakom problemet, känna igen symtomen och veta vilka behandlingsalternativ som finns.

Orsaker

- Foderintolerans eller allergi
Reaktioner på specifika ingredienser i fodret. Ofta protein, som t.ex kyckling.

- Infektioner
Vissa parasitära (t.ex. Giardia) eller bakteriella infektioner kan bli kroniska om de inte behandlas effektivt.

- Immunrelaterade reaktioner
Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) uppstår när hundens eget immunförsvar överreagerar i tarmen. Istället för att bara bekämpa skadliga inkräktare som bakterier eller virus, attackerar immunförsvaret även den normala bakteriefloran i tarmen eller proteiner i fodret. Denna felaktiga reaktion leder till en kronisk inflammation i tarmväggen, vilket i sin tur stör tarmens funktion.

- Andra sjukdomar
Underliggande tillstånd som lever-, njur- eller bukspottkörtelsjukdomar kan orsaka kroniska magtarmproblem.

- Främmande föremål

Symtom

Symtomen på kronisk gastroenterit kan variera i intensitet och frekvens, men vanliga tecken inkluderar:

- Kräkning
Kan innehålla foder, galla eller ibland blod.

- Kronisk diarré
Avföringen kan vara lös, vattnig, innehålla slem eller blod, och hunden kan behöva bajsa oftare eller ha trängningar.

- Trötthet
På grund av nedsatt näringsupptag och aptitförlust.

- Dåligt aptit

- Buksmärta

Diagnos

För att diagnostisera kronisk gastroenterit behöver veterinären utesluta andra orsaker till de kroniska magtarmproblemen. Diagnosen kan innefatta:

- Noggrann anamnes
Information om hundens sjukdomshistoria, kost och symtom.

- Klinisk undersökning
En fysisk undersökning av hunden.

- Avföringsprov
För att utesluta parasiter eller bakteriella infektioner.

- Blodprover
För att kontrollera allmän hälsa och utesluta andra organsjukdomar.

- Urinprov
För att bedöma njurfunktionen.

- Ultraljudsundersökning av buken
För att undersöka inre organ och eventuella avvikelser.

- Endoskopi (gastroskopi och koloskopi) med biopsi
En kamera förs in i mag-tarmkanalen för att visuellt inspektera slemhinnan och ta vävnadsprover (biopsier) för mikroskopisk analys. Detta är ofta nödvändigt för att ställa en definitiv diagnos av inflammation och dess typ.

- Veterinär kost
För att utvärdera om en foderallergi eller intolerans är inblandad. Hunden sätts då på en strikt, hypoallergen diet under en period.

Behandling

Behandlingen av kronisk gastroenterit syftar till att minska inflammationen, lindra symtomen och hantera eventuella underliggande orsaker. Behandlingen är ofta långvarig och kan inkludera:

- Diet
En viktig del av behandlingen är att ge en lättsmält och hypoallergen diet. Detta kan innebära specialfoder från veterinären med hydrolyserade proteiner eller nya proteinkällor, eller en hemlagad skonkost.

- Medicinering
  - Antiinflammatoriska läkemedel: Kortikosteroider eller andra immunsuppressiva läkemedel kan användas för att minska inflammationen i tarmen.
  - Antibiotika eller antiparasitära medel: Om en bakteriell överväxt eller parasitinfektion misstänks eller påvisas.
  - Probiotika och prebiotika: För att stödja en hälsosam tarmflora.
  - Vitamin- och mineraltillskott: Vid behov, om hunden har brist på grund av nedsatt upptag.
  - Syrahämmande medel: Om det finns tecken på magkatarr eller magsår.
  - Läkemedel mot illamående och kräkningar.

- Vätsketerapi
Vid behov, om hunden är uttorkad.

Om din hund visar tecken på kroniska magtarmproblem är det viktigt att söka veterinärvård för en korrekt diagnos och lämplig behandlingsplan.

Veterinär,

Det florerar en hel del myter om hundar och deras beteenden. En del har hängt med så länge att vi nästan tar dem för sanningar – men när vi tittar närmare på forskningen och hundens verkliga signaler, så visar det sig att det inte alltid stämmer. Här är några av de vanligaste missförstånden jag möter i mitt jobb som hundbeteendeutredare – och vad som faktiskt är sant.

Myt 1: "Om du kelar med en rädd hund förstärker du rädslan"

Det här är en seglivad myt som jag önskar kunde pensioneras för gott. Många tror att om vi tröstar hunden när den är rädd, så ”belönar” vi rädslan – och alltså riskerar att förstärka den. Men känslor fungerar inte så.
Att trösta sin rädda hund är inte bara okej, det är ofta precis det hunden behöver. Du kan inte förstärka en känsla som rädsla genom att ge närhet – däremot kan du hjälpa hunden att känna sig tryggare. Trygghet smittar. Så om din hund är rädd – sitt ner, prata lugnt, erbjud en trygg famn om den vill ha det. Det är inte farligt att visa empati.

Myt 2: "Det går inte att lära gamla hundar att sitta"

Jo då! Det går visst. Jag har själv haft äldre hundar, både egna och på kurs, som överraskat oss alla. Min Tibetanska Spaniel Minya lärde sig hitta kantareller vid 10 års ålder och Borderterriern Happy började träna och tävla rallylydnad när hon var 11 år. Det som kan skilja en äldre hund från en yngre är kanske att det går lite långsammare eller att man behöver ta lite mer hänsyn till kroppen – men hjärnan vill ofta mer än man tror.

Hjärnan är plastisk genom hela livet, även hos hundar. Det betyder att de kan lära sig nya saker, ändra beteenden och utvecklas, oavsett ålder. Forskning på området kognitivt åldrande hos hundar visar att mental aktivering faktiskt är extra värdefull när hunden blir äldre – den håller hjärnan i form!

Så plocka fram belöningsgodiset och testa att lära in ett nytt trick – även om din hund börjar bli grå om nosen.

Myt 3: "Min hund vet att den gjort fel – det syns ju tydligt!"

Den där skyldiga blicken – hängande huvud, svansen mellan benen, bedjande blick – den är lätt att tolka som "han vet att han gjort något dumt". Men i själva verket handlar det ofta om något helt annat.
 
Det vi ser är lugnande signaler – hundens sätt att försöka blidka oss när vi visar irritation eller ilska. Hunden reagerar på ditt kroppsspråk och tonläge, inte på att den "minns" att den tuggade sönder skon för fyra timmar sen. Det finns till och med studier, bland annat av Alexandra Horowitz, som visar att hundar uppvisar dessa beteenden oavsett om de "gjort något" eller inte – om människan låter arg.
Så den där blicken beror inte på att hunden erkänner sig skyldig. Den betyder bara att din hund försöker lugna dig.

Myt 4: "Hundar som viftar på svansen är alltid glada"

Det vore enkelt om det var så – men tyvärr är det inte riktigt sant. En viftande svans betyder att hunden är emotionellt engagerad, men inte nödvändigtvis glad.

Svansens position, viftets riktning och hastighet säger mycket. En låg, långsam svansviftning kan betyda osäkerhet. En hög, stel och snabb viftning kan betyda frustration eller till och med aggression. Vänstervift kan kopplas till mer negativa känslor och högervift till mer positiva, enligt vissa studier.

Kort sagt – svansen är som en känslobarometer, men man behöver läsa hela hunden för att förstå vad den säger.

Myt 5: "Hundar som reser ragg är arga"

Ragg – alltså att pälsen längs rygglinjen reser sig – är en reaktion från nervsystemet och säger egentligen bara: "Det här är känslomässigt laddat." Det kan vara rädsla, osäkerhet, upphetsning, ibland ilska – men inte alltid.

Många hundar reser ragg i osäkra situationer eller när något känns oväntat. Det är alltså inte ett tecken på att hunden är aggressiv, utan ett tecken på upphetsning i systemet.

Så istället för att döma, observera mer: Vad gör resten av kroppen? Vad säger svansen, öronen, hållningen?

Myt 6: "Hundar har ingen tidsuppfattning"

Hundar tänker inte i klockslag eller kalenderdagar – men att de inte skulle ha någon tidsuppfattning alls stämmer inte. Tvärtom visar både erfarenhet och forskning att det är stor skillnad för hunden om du är borta i fem minuter eller fem timmar.

Många hundar vet exakt när det är dags för middag, eller börjar vänta vid dörren precis innan någon i familjen brukar komma hem. Det handlar inte bara om rutiner, utan också om hundens förmåga att uppfatta tid.

Det betyder inte att hundar sitter och räknar minuter – men de kan absolut lära sig hur lång tid något brukar ta, och reagerar olika beroende på hur länge du varit borta. Så nej, tidsuppfattningen är inte som vår – men den finns där, och den spelar roll.

Avslutande tankar
Att förstå våra hundars beteenden och signaler är en ständig lärprocess. Genom att ifrågasätta gamla myter och istället lyssna på vad forskningen och våra hundar faktiskt säger, kan vi bygga en ännu starkare och mer empatisk relation med våra fyrbenta vänner. Kom ihåg – varje hund är en individ med sina egna känslor och behov. Genom att vara nyfikna, lyhörda och kärleksfulla kan vi ge dem det bästa livet de förtjänar.

Varma hälsningar,
Hundcoachen
Kicki Fellstenius

Det är inte ovanligt att hitta hårtussar på golvet när man har hund – särskilt under vissa tider på året. Pälsfällning är en naturlig del av hundens liv, men ibland kan det bli för mycket. När börjar det vara ett tecken på något mer än bara säsongsbyte? I det här inlägget går vi igenom vad som är normalt, vad som kan vara ett varningstecken och vad du kan göra för att hjälpa din fyrbenta vän.

När är det normalt för en hund att tappa päls?

Normalt
De flesta hundar byter päls två gånger om året – på våren och hösten. Då gör kroppen sig av med den gamla pälsen för att ge plats åt en ny, anpassad för årstiden. Det är alltså helt normalt att du märker mer päls än vanligt under dessa perioder. Den här typen av fällning brukar ske jämnt över hela kroppen.

Inte normalt
- Pälsen faller i fläckar.
- Hunden kliar sig eller har röd hud.
- Den tappar mycket päls även om det inte är vår eller höst.

Varför tappar vissa hundar mycket päls?

- Allergier mot mat, damm eller loppor.
- Parasiter som loppor, fästingar eller kvalster.
- Infektioner i huden.
- Problem med sköldkörteln.
- Om den inte får tillräckligt med näringsämnen i sin kost.
- Om hunden är nervös och stressad.

Vad ska man göra om hunden fäller mycket päls?

- Borsta hundens päls ofta för att ta bort död underull och lösa hårstrån.
- Ge hunden en näringsrik kost med alla vitaminer den behöver.
- Kontrollera om hunden har loppor eller fästingar som gömmer sig i pälsen. Använd förebyggande medel om det behövs.
- Gå till veterinären om pälsen faller för mycket eller om hunden har andra problem.
- Håll hemmet rent. En ren miljö minskar risken för allergener och parasiter.
- Försök skapa en trygg och lugn vardag för din hund för att undvika stress.
- Titta regelbundet igenom pälsen för att upptäcka utslag, sår eller rodnader i tid.

Lite päls på kläderna och golvet hör till livet som hundägare – men det finns en gräns för vad som är normalt. Genom att vara uppmärksam på hur och när din hund fäller, kan du tidigt upptäcka om något inte står rätt till. En frisk päls är ofta ett tecken på en frisk hund, så tveka inte att ta hjälp om du misstänker att något är fel.

Varma hälsningar,
Giulia Li Donni
Veterinär

Har du märkt att din hund plötsligt bajsar oftare än vanligt? Det kan kännas både förvirrande och oroande som hundägare – men det finns faktiskt flera vanliga (och ibland helt ofarliga) orsaker bakom. I det här inlägget går vi igenom vad som kan ligga bakom en ökad frekvens i bajsandet, när du bör vara extra uppmärksam och vad du kan göra åt det.

Titta på avföringens konsistens

Fast
Normal konsistens. Cylindrisk eller spiralformad med fuktig yta och poröst innehåll, uppdelad i några sektioner. När man plockar upp bajset ska det inte lämna ifrån sig mycket på marken samt behålla sin form.

Mjuk & fuktig
Hunden har förmodligen ätit någonting som påverkar tarmarna. Oftast är det inte farligt och brukar gå över av sig självt med rätt mat. Om det mot förmodan inte går över kan det vara på grund av något den äter. Konsultera då med din veterinär.

Illaluktande
En stor mängd, ofta lös och illaluktande avföring betyder i de flesta fall att hunden har ätit något dåligt eller har ett foder som inte passar bra för hundens mage.

Hård & torr
När avföringen har en annorlunda form och kommer ut som pluttar betyder detta att hunden behöver mer vätska. Om man ser att hunden har svårt att bajsa är ett tips att blanda torrfodret med vatten eller lite extra fibrer. Även olja eller laktulos kan hjälpa. Vid förstoppning ska du kontakta din veterinär.

Lös
Lösavföring efter diarré betyder att hundens tarmar inte kan behålla vatten. Detta kan vara akut, speciellt hos valpar. Ofta är det inte farligt men om problemen kvarstår i flera dagar ska man åka in till veterinären för att inte riskera att hunden blir uttorkad (speciellt valpar). Kan bero på parasiter som t.ex mask, virus, bakterier, ny mat, vissa läkemedel.

Ingen avföring
Om hunden får svårt att bajsa bör du uppsöka en veterinär. Förstoppning kan göra ont för hunden. Det är bättre att utesluta med röntgen eller ultraljud innan man börjar behandla det själv. Kan bero på att hunden har druckit för lite vatten eller har ätit någonting som gör att maten inte kan komma ut (akut).

Titta på avföringens färg

Chokladbrunt
Normalt

Grön
Hunden kan ha ätit för mycket gräs eller vara ett tecken på problem med gallblåsan.

Orange/gul
Detta kan tyda på problem med gallan eller levern.

Vita streck
Finns vita streck i avföringen, ungefär som riskorn, kan detta vara bandmask.

Röda strimmor
Små blodkärl kan ha spruckit i tarmen. Titta efter skärsår i rumpan på hunden. 

Grå/oljig
Kan bero på problem med bukspottskörteln eller gallan hos hunden.

Svart
Kan vara tecken på blödning i övre mag- och tarmkanalen.

Vad hunden äter påverkar avföringen

Ny mat
Om du nyligen har bytt hundens mat kan den ha svårt att smälta den. Ett foderbyte ska ske långsamt och gradvis för att låta hundens mage och dess bakteriekultur anpassa sig i lagom takt till det nya fodret.

Dålig mat
Mat av låg kvalitet som hunden inte smälter kan göra att den bajsar mer. Se till att din hund får högkvalitativ mat utan utfyllnader och konstiga tillsatser.

För mycket fibrer
Även om fibrer är bra kan för mycket fibrer öka mängden avföring.

Äter för mycket
Ju mer den äter, desto mer bajsar den. Det är viktigt att din hund äter rätt mängd hundmat.

Äter allt
Om hunden äter saker den inte borde, som gräs eller plast, kommer den att bajsa mer.

Allergier eller intolerans
Vissa hundar är känsliga för vissa livsmedel, vilket orsakar magproblem och mer avföring.

Hälsoproblem hos hundar

Parasiter
Maskar och andra parasiter stör matsmältningen.

Sjukdomar
Vissa sjukdomar, som problem med bukspottkörteln eller tarmarna, orsakar mycket avföring.

Stress
Även stress kan få hunden att bajsa oftare.

Gå till veterinären

Om hunden fortsätter att bajsa mycket, eller om den har andra problem som kräkningar eller diarré ska man rådfråga en veterinär. Likaså om du misstänker att din hund har allergi eller annat hälsoproblem.

Varma hälsningar,
Giulia Li Donni
Veterinär