Ökad törst hos hund – när är det ett varningstecken?
Har du märkt att din hund plötsligt dricker mer vatten än vanligt? Ibland kan det bero på värme, foder eller ökad aktivitet. Men en tydligt ökad törst kan också vara ett tecken på att något inte står rätt till. När hunden dricker mer än normalt handlar det ofta även om att den kissar mer, vilket kan kopplas till flera olika sjukdomar som behöver utredas av veterinär. I det här inlägget går vi igenom när ökad törst blir en varningssignal, vilka orsaker som kan ligga bakom och varför du aldrig ska begränsa hundens tillgång till vatten på egen hand.
Hur vet vi om hunden dricker för mycket?
Ökad törst (polydipsi) hos hundar är ett ospecifikt symptom som kan kopplas till flera olika sjukdomar, både akuta och kroniska. I nästan samtliga fall uppträder detta kliniska tecken i kombination med polyuri, vilket innebär att hunden urinerar stora mängder. I veterinär språk talar man därför om PU/PD-syndrom (polyuri/polydipsi). Om hunden tillbringar mycket tid utomhus händer det ofta att ägaren endast lägger märke till den ökade törsten och inte till de ökade urinmängderna.
Under normala förhållanden dricker en hund cirka 0,4 dl vatten per kilo kroppsvikt och dygn (en mängd som kan öka något under sommaren eller vid en diet som enbart består av torrfoder). Man brukar tala om patologisk polydipsi när vattenintaget överstiger 1 dl/kg och dygn: till exempel om en hund som väger 10 kg dricker mer än 10 dl (1 liter) vatten under 24 timmar.
För att mäta detta noggrant rekommenderas det att endast ha en vattenskål framme med en känd mängd vatten, och se till att djuret inte har tillgång till externa vattenkällor som pölar eller fontäner. Ändrade vanor, som att hunden söker vatten från toaletten eller kranen, är också varningsklockor som inte bör ignoreras.
Vanliga sjukdomar som kan orsaka ökad törst
Det finns många sjukdomar som kan utlösa detta symptom och de kräver snabb veterinärvård:
— Diabetes mellitus
Vanligt hos hundar över 6–7 år och orsakas av brist på hormonet insulin, som produceras i bukspottkörteln. Sjukdomen måste diagnostiseras snabbt för att undvika komplikationen diabetesketoacidos. Behandlingen baseras främst på insulingivna under huden och en anpassad diet.
— Cushings syndrom
Kännetecknas av ett överskott av hormonet kortisol i blodet, vilket oftast drabbar äldre hundar eller medelålders hundar. Den ökade törsten och urineringen åtföljs ofta av ökad aptit, dermatologiska problem och en svullen eller hängande buk.
— Njursvikt
Kan vara antingen akut (akut debut, ofta orsakad av gifter eller infektioner som leptospiroser, och kräver vanligtvis sjukhusvistelse) eller kronisk (progressiv skada på organet, som hanteras med specialdieter och målinriktade medicinska behandlingar).
— Pyometra hos tikar
Pyometra (livmoderinflammation) är en allvarlig livmoderinfektion hos icke-kastrerede tikar. Polyurin uppstår vanligtvis akut och åtföljs ofta av slöhet, flytningar från vulva, kräkningar och nedsatt aptit. Behandlingen är nästan alltid kirurgisk.
— Psykogen polydipsi
Är en beteendestörning, vanligast hos unga hundar, där djuret dricker på grund av känslomässiga reaktioner eller stress. Denna diagnos ställs genom att utesluta alla andra orsaker.
— Andra orsaker
Tumörer, leversjukdomar, diabetes insipidus, hyperkalcemi (högt kalk i blodet) eller användning av specifika läkemedel (såsom kortison och urindrivande mediciner) kan orsaka kraftig polyuri/polydipsi.
Begränsa aldrig hundens vatten på egen hand
När en hund urinerar och dricker för mycket får man aldrig ransonera vattnet. I de allra flesta fall dricker hunden för att kompensera för den vätska som går förlorad genom urinen. Att ta bort vattnet skulle utsätta hunden för en allvarlig risk för uttorkning. Vattenbegränsning kan endast övervägas i extremt sällsynta fall (som vid psykogen polydipsi) och då endast under strikt ordination från en veterinär.
Utredning hos veterinär
För att nå en säker diagnos och sätta in rätt behandling kommer veterinären först att utföra ett basprotokoll bestående av:
— Noggrann anamnes (sjukdomshistoria) och klinisk undersökning
— Fullständigt blodstatus och en omfattande biokemisk profil
— Fullständig urinanalys och eventuell urinodling med resistensbestämning
Vid behov fördjupas undersökningen med specifika hormontester (ACTH-stimulering eller lågdos-dexametasonsuppressionstest för Cushing), mätning av joniserat kalcium, röntgen av privat och bröstkorg, ultraljud av buken, DT (datortomografi) eller ett vattenkarens-test.
OSÄKER PÅ VILKET FODER DIN HUND BEHÖVER?
Gör vår foderguide
En professionell foderrekommendation som skäddarsys efter just din hunds unika behov. Ett generöst prova-på erbjudande finns att hämta tillsammans med din rekommendation!
FÅ REKOMMENDATION OCH PROVPAKET