Sist ut i vår kärleksvecka vill vi dela denna fruktansvärda historia om fina Zelda. Hon hittades övergiven på Irland ute på landet, springandes med en stor tung stock fastkedjad runt halsen.  Men som med fantastiska organisationen Hundar Utan Hem fick hjälp att hitta ett nytt, kärleksfullt hem till Zelda, en 1-årig bordercollieblandning som idag bor hos Linda med familj.

Hur var det att träffa Cass första gången?

• Det var omtumlande, vi visste ungefär hur hon skulle se ut och vara enligt beskrivningen som var i annonsen, dvs lite blyg, försiktig och reserverad och se ut som en border collie fast med korta ben. Men mer än så visste vi inte riktigt.
  Det var mycket känslor och lite overkligt att ta emot henne på plats när hon kom och sen ta hem henne som en ny familjemedlem. Man blev både rörd och lite chockad. Zelda, som då hette Cass, var rätt cool ändå. Lite försiktig och avvaktande men väldigt mjuk och lugn på något sätt och ändå nyfiken på oss. När vi fick hem henne gick hon runt och luktade och kände sig fram lite försiktigt. Kände som att hon tydde sig till oss ganska snabbt och litade på oss. Det var fint.

Hur skulle du sammanfatta Cass liv från det att du träffade honom första gången tills idag?

• Även om vi inte vet exakt allt hon varit med om så är hennes liv med all säkerhet väldigt annorlunda. till det bättre absolut. Hon har fått kärlek och trygghet från första stund. Vi har koppeltränat, miljötränat och jobbat med att bli rumsren samt bygga hennes självkänsla och självförtroende. Och detta har snabbt gett effekt. till det bättre för det mesta även om vissa rädslor lever kvar. 
  Vi har försökt förstå vad som hänt henne tidigare och känslan är att hon inte blivit direkt misshandlad men kanske totalt ignorerad. hon har förmodligen suttit fast och varit begränsad på en gård utomhus och säkerligen inte kelad och gosad med utan fått klara sig själv. det är ganska uppenbart att hon aldrig gått i koppel, aldrig blivit miljötränad och inte är van vid saker som t ex trafik, alla typer av människor, barn mm.
   Idag har hon fortfarande sin personlighet kvar och kan vara lite blyg och reserverad när hon träffar nya människor, men hon känns ändå mycket tryggare och litar på människor i allt större utsträckning än tidigare.
• 
  Hon busar och leker gärna numera, älskar sina leksaker och gosedjur, är galen i mat och är alltid hungrig.  (förutom frukt och grönsaker som hon inte alls gillar).  För oss var det viktigt att bygga hennes självförtroende i början när hon kom och numer kan vi skratta lite åt att det ibland stigit henne åt huvudet då hon ibland känns som det är hon som dikterar villkoren hemma och är lite drottning ;-)
• 
  Det vi fortfarande har som lite utmaning ibland är skällandet när det kommer folk, hon känns mycket mer vaktig i sitt beteende mot främlingar än när hon kom, vilket kanske inte är så konstigt nu när hon landat efter dryga sex månader. hon är säkert väldigt rädd om det hon har fått och vill skydda och vakta det såklart.
  Hon har ibland även lite problem med nya hundar, speciellt de som är osäkra tillbaka. Men hon har fått nya hundkompisar också som det funkar jättebra med så det är kul. kort sagt så har hon utvecklats enormt och vi är så glada att ha henne hos oss.

• Vi vet ju inte riktigt vad Cass har varit med om sedan innan, utan endast det här med stocken vilket är fruktansvärt. Men kan du se någon skillnad på Cass mentalitet och beteende till det positiva, från det att ni fick hem henne till idag när hon bott med dig/er ett tag?
• Vi har ju gjort dna test på Zelda och det visar sig att hon har både border collie, beagle och terrier i sig. Vilket vi märkt då det har blivit lite utmaning med instinker som både är vall, vakt och jakt. Detta kan vi skratta lite åt ibland nu när hon landat mer i sin hemmiljö, då kommer ju instinkterna fram mer och mer. Så på sätt och vis är ju det väldigt positivt att hon fått mycket bättre självförtroende och kan vara mer sin egen personlighet och inte så avstängd. Känns som hon är mycket modigare nu i de flesta situationer. 
  Framförallt lekfullheten och buset har vuxit fram och det känns jätteroligt när man ser så tydligt vad hon gillar och inte gillar. 
  Hon älskar att lära sig nya tricks och att klura ut svåra problem. Hon använder sin nos mycket och gillar att få sin mat serverad i gömmor och i form av skattjakter inom och utomhus. Hon har lätt för att komma till ro inomhus och slappar gärna, men utomhus är det fullt ös med mycket energi. Hon har lärt sig att komma på inkallning och lärt sig sitt namn och en hel del nya tricks som att hämta leksaker och lägga i korg, high-five, sitt, ligg, stå, vacker tass, skäms, hämta matskålen mm. har även provat på agility på tomten som hon tyckte var kul.
  Otroligt smart hund som är snabb på att lära sig.

Varför valde ni att adoptera via Hundar Utan Hem?

• Vi funderade fram och tillbaka och det var inte självklart från början. Men när vi läste mycket om olika organisationer och hur det ser ut i världen med alla hemlösa hundar, så kände vi att vi ville hjälpa en hund till ett bättre liv istället för att skaffa valp. För oss var exakt ras inte viktigt utan mer att personligheten och uppfattningen om hunden verkade passa oss som familj, så vi skulle ”klara av att hantera” hunden och kunna ge den ett bättre liv. Jag tyckte matchningen blev fantastiskt bra. HuH var en av få organisationer vi hört mycket gott om och många sa att de verkligen kändes som att de ville hjälpa hundarna och efter lite mer research så kände vi att vi gärna ville adoptera från dom. Och vi är verkligen toppen nöjda med all hjälp och stöttning som vi fått.

Vad skulle du ge för tips till någon som går i tankar att adoptera en hund?

• Att tänka efter några gånger innan, ordentligt, eftersom man lätt missar att hunden har ett bagage med sig och att det krävs mer jobb än man kan tro. Vi gjorde mycket research och läste mycket om utmaningar, rädslor, beteendeproblematik och saker som kunde gå fel. Det kändes viktigt för oss att inte vara för naiva inför beslutet eftersom det kändes som ett stort beslut med mycket ansvar framåt.  Vi var beredda på att få jobba med eventuella rädslor och beteenden som man kanske inte gör på samma sätt då man adopterar valp från en svensk uppfödare och detta tar ju såklart tid. Med facit i hand så har det varit mer jobb än vi trodde med vissa saker, oftast beteenderelaterade saker och sånt tar ju olika tid att jobba med. Men för oss har det definitivt varit värt det och vi älskar Zelda otroligt mycket, vår lilla håriga, härliga lilla familjemedlem!

Läs Lindas egna berättelse här: https://hundarutanhem.se/halsningar-fran-zelda-fd-cass/