Inlägg taggade med "kicki"

De allra flesta av oss behöver regelbundet, eller i alla fall någon gång emellanåt, lämna våra hundar ensamma. Men det är inte helt självklart att det fungerar utan problem. Hundar är i grunden sociala varelser som vill vara tillsammans med sin familj och mår allra bäst av att slippa vara ensamma. Med rätt träning kan dock de flesta hundar lära sig att vara trygga hemma några timmar vid behov.

Hur vet du om din hund är trygg ensam hemma?

Vissa hundar visar tydligt att de blir stressade av att lämnas ensamma genom att gnälla, skälla, yla, tugga sönder saker eller kissa inne. Men en hund kan vara lika stressad och olycklig utan att visa det. Vissa blir i stället apatiska och lider i tysthet. Mer subtila tecken på oro är att hunden vandrar omkring och har svårt att komma till ro när den är ensam. Kanske blir hunden lite efterhängsen när du börjar göra dig i ordning för att gå iväg eller överdrivet glad när du kommer tillbaka? Då är den sannolikt inte helt ok med att bli lämnad ensam.

Ökad risk för separationsproblem

Om din hund alltid följer dig i hemmet och har svårt att koppla av utan dig så kan det vara så att din hund har ökad risk att utveckla separationsproblem. Risken är också större för hundar som varit med om en stor förändring i hemmet, exvis en flytt eller att någon familjemedlem flyttat hemifrån. Även hundar som utsätts för otrygg ensamhet riskerar att utveckla separationsproblem. Det är extra vanligt att omplaceringshundar får problem vid separation. Dessutom finns det ett samband med rädsla, vilket bland annat innebär att det inte är helt ovanligt att hundar med exvis ljudrädsla också är rädda för att bli lämnade ensamma.

Separationsproblematik eller uttråkad?

En del av de problem vi tolkar som separationsrelaterade kan handla om att hunden är understimulerad och uttråkad. Hunden kanske egentligen inte har något större problem med att bli lämnad ensam, men börjar skälla på förbipasserande eller bita sönder möbler för att den har tråkigt. I så fall är det viktigt att ge hunden meningsfull sysselsättning och ordentligt med motion så att den kopplar av och vilar när den blir lämnad ensam.

En trygg grund minskar risken

En hund som är trygg och får sina behov tillgodosedda har mindre risk att utveckla separationsrelaterade problem än en hund som är osäker och i obalans. Precis som i föräldra-barn-relationer baseras relationen mellan hund och ägare på anknytning och en trygg anknytning lägger också grunden för att kunna vara ensam hemma på ett tryggt sätt. Genom att ge valpen den trygghet och omvårdnad den behöver samtidigt som den ges möjlighet att utforska och upptäcka världen i sin egen takt så ger du den också goda förutsättningar för att kunna lära sig att vara trygg ensam hemma.

Ensamhetsträning

Utöver den trygga grunden så behöver hunden också ensamhetsträning. Det viktigaste med den träningen är att den genomförs i en takt där hunden är trygg och lugn i varje steg. Här är ytterligare några tips för att lyckas med ensamhetsträningen:

- Använd en ”följa med”-signal (exempelvis ”kom så går vi ut”) eller en ”lämna”-signal (exempelvis ”kommer snart”) varje gång du ska gå hemifrån. Följa med-signalen använder du när hunden får följa med och lämna-signalen när hunden ska stanna hemma. Säg signalen innan hunden märker att du ska gå iväg så att den inte börjar fundera på om den ska följa med eller ej.

- Träna in lämna-signalen i små steg. Börja med ett litet steg som din hund är 100% trygg med. För vissa hundar kan det vara att du säger ”kommer snart”, reser dig upp ur soffan och sedan direkt sätter dig ner igen. För andra hundar kan det funka att redan från början säga ”kommer snart” och gå utanför dörren några sekunder innan du kommer in igen. Det viktiga är att hunden inte visar några tecken på oro.

- Lämna din hund i den del av hemmet där just din hund verkar mest trygg. Vissa hundar föredrar att ligga i hallen för då kan de ha koll på när du kommer hem, medan andra hundar kan bli stressade av att ligga där eftersom de hör alla ljud utifrån där. Kanske vilar din hund hellre i soffan?

- Lämna aldrig hunden längre än den är trygg med för då riskerar du att hunden bygger upp oro som efter hand utvecklas till separationsångest. Måste du lämna hunden innan du lärt den att vara ensam så får du anlita en hundvakt eller lösa situationen på något annat sätt.

- Använd en kamera för att kolla vad din hund gör när den blir lämnad ensam. En extra mobiltelefon eller en webbkamera till datorn är utmärkta verktyg för att hålla koll på hunden och underlätta träningen.

Följ INTE det vanliga rådet som alla ger!

Ett av de vanligaste råden jag hör när det gäller ensamhetsträning är att du ska vänta ut hunden om den gnäller eller skäller när du lämnar den ensam. Men det rådet ska du INTE följa! Varför inte?

- För det första; Om hunden gnäller eller skäller så har du lagt upp träningen fel. Du har gått för fort fram och gjort det för svårt för hunden.

- För det andra; Om hunden gnäller eller skäller så är det för att den är orolig eller ogillar att vara ensam. Om du väntar tills den slutar gnälla så ÖKAR oron och hunden riskerar att utveckla separationsångest.

Gå i stället tillbaka vid minsta tecken på oro och fundera på hur du kan arrangera träningen så att hunden är trygg i situationen. Kanske hjälper det om den får något att mumsa på? Eller så blir den tryggare om du lämnar en nyanvänd tröja som doftar av dig. Och så behöver du korta ner tiden som du lämnar hunden så att den inte hinner börja oroa sig innan du kommer tillbaka.

VARMT LYCKA TILL!

Tveka inte att söka hjälp om du inte kommer framåt med träningen!

Vill du veta mer om ensamhetsträning och separationsproblem? Då ska du lyssna på avsnitt 14 av Hundpodden med Kicki & Tage: https://hundpodden.se/14-ensamhetstraning-5-tips-for-att-gora-din-hund-trygg-ensam/

Ha en HUNDerbar dag!
Hundpsykolog/hundbeteendeutredare
Kicki Fellstenius

PS. Följ mig gärna på instagram: @hundcoachenkicki

Har du någonsin funderat på vad ordet samarbete egentligen betyder? Jag upplever att ordet i hundsammanhang oftast handlar om att få hunden att vilja göra det VI vill. Och det är ju superbra så klart, mycket bättre än att vi försöker tvinga hunden. Men egentligen så handlar väl samarbete om att man gör saker tillsammans för gemensam nytta, eller hur? Dvs det handlar inte om att hunden ska samarbeta med oss, utan att vi ska samarbeta med varandra.

Vi kanske inte alltid vill detsamma som våra hundar (Tage skulle äta dygnet runt om han fick chansen) men eftersom vi redan bestämmer så mycket åt våra hundar så tänker jag att vi så mycket vi kan ska lyssna på våra hundar och låta DEM bestämma. Låt hunden välja väg på promenaden, få en smakbit av din banan om den ber om det eller bjuda in till lek.

Om vi vill förbättra samarbetet med våra hundar så är första steget att börja lyssna på dem. Att vara lyhörda för våra hundars behov och tillgodose behoven när det är möjligt. Vi kan också öka samarbetet med våra hundar genom att göra saker tillsammans som båda verkligen uppskattar, som exvis gå på gemensam upptäcktsfärd (utan näsan i mobiltelefonen), leka, sitta och spana, sjunga/yla eller vila sida vid sida. Och slutligen så kan vi ju också försöka få hunden att vilja göra det vi vill att den ska göra genom att använda belöningar och annan uppmuntran.

En viktig sak att tänka på om vi vill bygga upp ett hållbart samarbete med våra hundar är att börja bygga i situationer då det är lätt att få hunden att vilja samarbeta. Dvs i situationer då det inte är så mycket annat som stör. Om vårt samarbete inte funkar hemma i vardagsrummet, hur ska det då funka ute i vardagen när hunden egentligen vill jaga ett rådjur eller springa och leka med en annan hund?

Ett sätt att stärka samarbetet med hunden är att träna på saker enbart för skojs skull. Träna tricks, balansövningar, sökövningar och annat som din hund tycker är roligt. Då lär sig hunden att det är kul att samarbeta med dig och då kommer samarbetet fungera bättre även i lite svårare situationer.

Närvarandepromenader där du är 100 procent närvarande och uppmärksam på din hund är också bra för relationen och samarbetet. Promenader där ni turas om att leda, dvs ena stunden tar du initiativet och visar din hund spännande saker och nästa stund uppmärksammar du det som din hund visar intresse för.

Vill du veta mer om hur du kan få din hund att vilja samarbeta med dig? Då ska du lyssna på avsnitt 8 Kontakt och samarbete i Hundpodden med Kicki & Tage
LYSSNA PÅ AVSNITTET HÄR

Ha en HUNDerbar dag!

PS: Följ mig gärna på instagram
@hundcoachenkicki

Nu är det bara några dagar kvar av 2023 och 2024 närmar sig med stormsteg. Men innan dess kommer nyårsafton och vi hundägare kan behöva tänka till lite extra för att det ska bli så trevligt som möjligt för både två- och fyrbenta. Det finns studier som visar att hälften av alla hundar utvecklar fyrverkerirädsla någon gång i livet så även om det gick bra för din vovve förra nyåret så är det viktigt att anpassa firandet även i år. Jag rekommenderar också att jobba förebyggande med ljudträning inför varje nyår, men det är lite sent att ta tag i nu.

Här kommer dock några tips på hur du kan minimera risken för att din hund blir skrämd och utvecklar fyrverkerirädsla denna nyårsafton:

Om du har en rädd/osäker hund så rekommenderar jag dessutom följande:

Ett råd som ofta ges är att ignorera hunden när det smäller men där vill jag sätta upp ett varningens finger! Om vi ignorerar hunden när den blir rädd så är risken stor att hunden blir ÄNNU mer rädd. Hjälp i stället hunden genom att hålla dig lugn och finnas där för hunden. Hunden behöver din närhet och trygghet extra mycket när det blir lite läskigt.

Med önskan om ett så gott slut som möjligt för dig och din vovve!

Vill du lära dig mer om fyrverkeri- och ljudrädsla kan du gärna lyssna på avsnitt 9 och 31 i Hundpodden med Kicki & Tage på www.hundpodden.se 

Hundpsykolog
Kicki Fellstenius
@hundpsykologenkicki

Hundar har fantastisk nos, kropp och knopp. Och de behöver få använda dessa för att må bra! Mental stimulans brukar delas in i kategorierna nosarbete, inlärning, balans/kroppskontroll och problemlösning. Det är bra om du kan se till att din vovve regelbundet får ägna sig åt alla de olika typerna av hjärngympa.

Nu inför julhelgerna när inget följer de vanliga rutinerna är det lite extra viktigt att ge hunden det den behöver i form av mental stimulans. Då klarar hunden omställningen bättre och julen blir trevligare för både två och fyrbenta.

Här får du tips på några juliga kuliga övningar som ger din hund bra mental stimulans!

Kanelsök

Första julaktivitetstipset är kanelsök, som ju är en övning i kategorin nosarbete. Just nosövningar brukar ge en väldigt behaglig trötthet hos hunden som gör att den lätt går ner i varv och kopplar av.

Lär hunden att söka rätt på en kanelstång som du gömt i hemmet:

1. Lägg en kanelstång och en godisbit bredvid varandra någon meter framför hunden, fullt synliga. Säg ”sök” (eller valfri signal) och låt hunden gå fram och ta godisbiten. Upprepa många gånger, men pausa ofta.
2. Lägg enbart kanelstången någon meter framför hunden, fullt synlig. Säg sök och låt hunden gå fram mot kanelstången. Ge en godisbit precis när hunden sätter nosen mot kanelstången. Varva punkt 1 och 2 tills hunden alltid går fram till kanelstången även när godisbiten inte ligger bredvid.
3. Öka svårighetsgraden gömma längre bort och mer dolt. Öka i små steg så att hunden hittar den varje gång. Ibland lägger de en godisbit bredvid kanelstången och ibland belönar du från handen.
4. Fortsätt att variera svårighetsgrad så att hunden till slut klarar att hitta kanelstången på riktigt kluriga ställen.

Öppna julklappar

Andra julaktivitetstipset innehåller både problemlösning och lite nosarbete:

Slå in några godisbitar i en fin julklapp och låt hunden riva och slita upp paketet för att hitta godisbiten. Ju mer omslagspapper desto större utmaning.

Lär in några julkortsvänliga tricks

Tredje julaktivitetstipset handlar om inlärning och varför inte passa på att lära in något som du har nytta av?

Lär in några tricks som gör sig lite extra bra på julkortet som du ska skicka ut till släkt och vänner.
Här är några exempel:

Börja enkelt och belöna varje steg i rätt riktning.

Tänk på att det viktigaste är att ni har kul tillsammans!

Ha en HUNDerbar jul!

/Kicki

Välkommen valp!

Att få in en valp i familjen är helt fantastiskt underbart och härligt, men också omtumlande. Inte minst för den lilla valpen! När valpen flyttar hem till er så har valpen precis förflyttats från sin trygga tillvaro med mamma, syskon och kända människor till en helt ny värld. Valpar är fantastiskt anpassningsbara men det är viktigt att ge valpen tid att landa i sin egen takt.

Förberedelser

Redan innan valpen flyttar hem till er kan ni förbereda både er och valpen på bästa sätt:

- Hälsa på valpen hos uppfödaren så att den får lära känna er lite innan flytten. Gärna flera gånger om det är möjligt. När ni är där på besök så kan ni också passa på att lämna en filt och några leksaker som valpen får ha den sista tiden hos uppfödaren. Dessa föremål blir en trygghet för valpen den första tiden i sitt nya hem.

- Det är också bra att valpsäkra hemmet, både för att valpen inte ska komma till skada och för att valpen inte ska kunna göra skada. Plocka undan mattor, sätt upp barngrindar eller kompostgaller, städa undan sladdar och andra farliga föremål.

- Prata igenom vilka rutiner ni vill ha kring valpen. Vilka situationer vill ni att den ska klara av som vuxen, vilka beteenden vill ni lära den, var ska den sova och vem ansvarar för att valpen har sällskap hela tiden i början? Och hur kan ni alla hjälpas åt med rumsrenhetsträning och annat.

- Om det finns barn i familjen är det viktigt att förbereda barnen på att valpen behöver en lugn start i sitt nya hem. Berätta för barnen att valpen kommer behöva sova mycket och att det är viktigt att lyssna på valpens behov.

Den första tiden

Den första tiden är det viktigaste att låta valpen landa i sin nya tillvaro. Här är några saker att tänka på:

- Låt valpen lära känna sitt nya hem, inomhus och en lugn plats utomhus. Gör inga upptäcktsfärder eller utflykter utanför hemmet förrän valpen landat ordentligt.

- Låt valpen lära känna familjemedlemmar i sin egen takt, dvs låt valpen söka kontakt med var och en när valpen känner sig redo. Vänta med att bjuda hem utomstående tills valpen hunnit lära känna sina familjemedlemmar.

- Behåll de rutiner som går från uppfödaren, exempelvis ge samma slags mat och ge mat på de tider valpen är van vid. Ta reda på om de haft några andra rutiner som ni kan hålla fast vid den första tiden för att göra övergången så smidig som möjligt för valpen.

- Följ valpens dygnsrytm och anpassa sovtider, lekstunder och mys utifrån valpens energinivå och behov. Tänk på att en valp behöver sova mycket och många valpar behöver lugn omkring sig för att komma till ro.

- Se till att valpen har sällskap dygnet runt. Din viktigaste uppgift är vara hundens trygghet och stötta vid behov.

- Gör inte så stor sak av om valpen gör något oönskat. Försök att förebygga och avleda och få valpen på andra tankar om den exempelvis biter i händer, tuggar på saker. Erbjud tillåtna saker att bita i och tugga på. De flesta oönskade beteenden som valpar gör med växer bort när valpen blir lite äldre.

Utöka trygghetszonen

När valpen landat i sin nya tillvaro börjar det bli dags att utvidga trygghetszonen till att omfatta mer än bara den närmaste hemmiljön och närmaste familjen. Miljö- och socialiseringsträning, dvs att lära känna och bli trygg i nya miljöer och med fler levande varelser, är en av de viktigaste delarna av en valps utveckling. Valpar har ett vidöppet socialiseringsfönster fram till ca 12-16 veckors ålder så fram till dess är det viktigt med många positiva erfarenheter av det som vi vill att valpen ska kunna hantera som vuxen. Här är några saker som är bra att tänka på när det gäller miljö- och socialiseringsträning:

- Gör en lista på vilka miljöer och vilka ”typer av levande varelser” som du vill att din valp ska vara trygg med som vuxen. Prioritera vilka som känns viktigast och var extra noga med att hunden får positiva upplevelser kring dessa. Jag som är seglare vill exempelvis tidigt vänja mina hundar vid att vara på bryggor, på båten, att bli lyft av och på båten etc. Om du vill ha med valpen i stallet så är det viktigt att gradvis vänja valpen vid den miljön. Vill du kunna gå på restaurang eller åka buss? Fundera på vad som är viktigt för just er.

- Se till att valpen får positiva erfarenheter. Och det är valpen som avgör vad som är positivt! Hur snäll faster Anna än är så blir det inte en positiv erfarenhet för valpen om faster Anna dyker på en försiktig valp som hade behövt ta saker i lite lugnare takt.

- Vill du att valpen ska trivas med att barnens kompisar kommer på besök så är det viktigt att instruera barnen och hjälpa dem att hantera situationen så att mötet med valpen blir positivt.

- Tänk på att valpen blir trött av att upptäcka världen. Det räcker med korta utflykter i en ny miljö för att valpen ska få en vikt i rätt vågskål. Har ni gjort en lite större utflykt en dag så behöver valpen vila från intryck resten av dagen och dagen efter.

- Om valpen har svårt att koppla av på kvällen och går upp i varv med hårdare bitande, valpfnatt och annat så kan det bero på att det blivit lite för mycket intryck den dagen. Tänk på att valpen då är övertrött och behöver hjälp med att varva ner. Sitt ner lugnt med valpen, ge den något att tugga på och vänta tills valpen kommer till ro. Och ta det lite lugnare med intryck dagen efter.  

Tänk på att din viktigaste roll är att ge valpen en trygg start i sitt nya liv. Det gör du genom att finnas där och stötta valpen och vara lyhörd för dess känslor och behov.

VARMT lycka till med valpen!

/Hundpsykologen Kicki Fellstenius
– följ mig gärna på @hundpsykologenkicki

Varför skäller hunden?

När det bli för mycket av det goda

Träna hunden att inte skälla

1. Träna in en signal för godissök i situationer när det inte finns något för hunden att skälla på genom att säga ”sök” och slänga iväg några godisbitar. Upprepa många gånger på olika platser. Öka sakta men säkert svårighetsgraden genom att godisbitarna hamnar allt mer dolt och längre bort från hunden.
2. Be hunden söka godis i situationer då den hör eller ser något som den skulle kunna skälla på. Det är viktigt att situationen inte är för svår så att hunden går upp för mycket i stress. Om hunden väljer att skälla i stället för att söka godis när du säger ”sök” så har du tränat i en för svår situation. Varva med godissök i situationer helt utan störningar.
3. Öka saka men säkert svårighetsgraden på träningssituationerna så att hunden till slut klarar att söka godis i alla de situationer där hunden brukar skälla.

Fler tips

Drömde du om härliga långpromenader tillsammans med din hund, men hamnade i stället i en evig dragkamp? Antingen hänger hunden intensivt längst fram i kopplet och flänger från sida till sida eller fastnar vid varenda doftfläck och vägrar att gå. För många hundägare är det verkligheten och de njutningsfulla promenaderna lyser med sin frånvaro. 

Varför drar hunden i kopplet?

Det finns många orsaker till koppeldragande och en av dem är att du helt enkelt inte har tränat tillräckligt! Att gå i koppel är onaturligt för hunden så det behövs en hel del träning. Har du dessutom en stor hund med hög aktivitetsnivå så är det inte så lätt för hunden att göra rätt.
Är din hund:
- Understimulerad
- Överstimulerad
- Stressad
- Rädd
- I obalans av någon annan anledning

så är det ännu svårare för hunden att gå följsamt i koppel. Det är också lätt hänt att hunden råkar lära sig att det lönar sig att dra i kopplet. Om den då och då lyckas dra sig fram till spännande dofter, kompisar eller bara framåt på promenaden så blir det en lönsam strategi för hunden vilket leder till att koppeldragandet förstärks.

Olika hundar har olika lätt för att gå följsamt i koppel och det beror delvis på hundens genetiska förutsättningar. Exempel på hundtyper som kan ha lite extra stora koppelutmaningar är polarhundar som är avlade för att dra släde och drivande jakthundar som ska kunna springa kilometervis med nosen i backen.

Harmoniska hundpromenader

Oavsett hundtyp och träningsbakgrund så finns det goda möjligheter att skapa förutsättningar för harmoniska hundpromenader utan koppeldragande och stretande. Målsättningen är att promenaderna ska vara trevliga både för hund och människa och att båda kan njuta av omgivningen och av varandras sällskap. I det här inlägget delar jag med mig av mina bästa tips för att göra promenaderna njutningsfulla för både dig och din hund!

Koppel och koppelhantering

Det första du ska göra är att se över hundens utrustning. Av någon anledning är ett ”vanligt standardkoppel” cirka 2 meter långt och det ger väldigt begränsad rörelsefrihet för hunden. Tänk dig själv vilken frustration att vara fast i en annan individ med så lite svängrum! Om du i stället skaffar ett 4-5-meterskoppel (eller sätter ihop två vanliga) så får hunden avsevärt mer rörelsefrihet. För vissa hundar kan ett längre koppel vara allt som behövs för att lösa problemet med koppeldragande.

Långkopplet kombinerar du med en bekväm sele så att du inte riskerar att det blir ryck i halsen på hunden. Ryck kan leda till skador, smärta och obehag så det ska du undvika till varje pris. Tänk också på hur du hanterar kopplet, mjukbromsa hunden och stör inte hunden i onödan med kopplet. Prata med hunden och försök att använda kopplet så lite som möjligt.

Aktivera innan och under promenaden

En vanlig orsak till koppeldragande är att hunden är understimulerad och har överskottsenergi. Genom att aktivera hunden innan och under promenaden så får hunden utlopp för sitt behov av mental stimulans och därmed lättare att gå följsamt i kopplet. Gör några aktiveringsövningar redan inomhus, exempelvis godissök, tricks eller balansövningar. Aktivera sedan hunden regelbundet under promenaden. Då får din hund utlopp för sin energi på ett bra sätt samtidigt som den lär sig att det händer roliga saker hos dig på promenaden. Om du är tråkig och går i din egen värld blir hunden mer intresserad av allt annat och koppeldragandet ökar.

Höja tempot

Många hundar har behov av att röra sig i ett högre tempo än vår naturliga promenadtakt. Kanske kan du ge hunden utlopp för sitt rörelsebehov genom att cykla eller jogga med hunden? Eller ha den lös i inhägnad eller långlina. Om hunden får springa av sig ibland så kan den lättare anpassa sig till ditt tempo i andra situationer. Tänk på att ha en bra sele på hunden och att du tränar upp dess kondition i lagom takt så att den ökade mängden fysisk aktivitet inte leder till skador. Och självklart måste aktivitetsnivån anpassas efter hundens ålder och fysiska förutsättningar.

Låt hunden dra

Ytterligare ett sätt att få hunden mer följsam i koppel kan faktiskt vara att låta hunden dra. Sätt på hunden en ergonomisk dragsele och dig själv ett midjebälte och tillåt hunden att dra i kopplet. Sätt gärna en signal på beteendet, exvis ”varsågod att dra”. Genom att hunden får utlopp för sitt behov av att dra kan det bli lättare att få den att gå följsamt i andra situationer. Dessutom kan du använda dragsignalen för att belöna hunden när den går följsamt i kopplet och då kommer följsamheten att förstärkas.

Hundens promenad

En viktig sak att tänka på är att promenaden i första hand är för hundens skull. Inte bara… men i första hand. Självklart är promenaderna viktiga även för oss hundägare men de är ännu viktigare för hunden. Det är liksom hundens tid att få utlopp för sin energi och sina intressen. Så låt hunden nosa. Låt hunden välja väg. Kanske även tempo. Inom rimliga gränser så klart, du behöver inte låta hunden dra dig in på grannens tomt eller ner i ett lerigt dike. Jag rekommenderar att du så ofta du kan genomför närvarandepromenader som går ut på att du är 100% närvarande i nuet (dvs lämnar mobilen hemma eller i fickan) och följer med din hund ut på upptäcktsfärd. Låt hunden välja väg och följ efter och se på världen med din hunds ögon! Det är oerhört berikande både för hunden och för oss människor.

Nosa/strosa och transport

Dela gärna upp promenaden i nosa/strosa och transport-sträckor. Nosa/strosa har de flesta hundar lätt för; de får lukta på saker i sin takt och stanna upp och titta när något spännande händer. Gradvis kan du även vänja hunden vid transport-sträckor som kan vara lite svårare; kortare sträckor i början och längre efter hand. Vid nosa/strosa anpassar du dig efter hundens tempo och vid transport anpassar sig hunden efter ditt. Transport är perfekt när du ska ta dig från punkt A till B eller när du vill ut och motionera tillsammans med din hund. Transport är något som hunden måste tränas till gradvis. Säg samma sak varje gång, exvis ”nära”, gå en kort sträcka (bara någon meter i början), belöna och slå sedan av på tempot och växla över till nosa/strosa igen. Upprepa då och då på promenaden tills det går lätt att få med hunden på transportsträckorna.

Träna hunden att inte dra i kopplet

Självklart kan du också träna hunden att inte dra. När du ska lära hunden att inte göra något så är bästa sättet att fundera på vad det är du vill att hunden ska göra i stället. Och så förstärka det beteendet genom att belöna det. I det här fallet vill vi att hunden ska gå med slakt koppel och det är det du ska fokusera på. Belöna varje gång hunden går med slakt koppel genom att exempelvis berömma med rösten, ge en godisbit, leka med hunden, hitta på en rolig aktivitet eller ge signalen ”varsågod att dra” eller ”varsågod att nosa”.

Lägg grunden för träningen i en situation där det är lätt för hunden att göra rätt, dvs i en miljö utan allt för mycket störningar. Kanske behöver du börja inomhus för att hunden ska klara av att gå följsamt i koppel. Träna i störningsfri miljö tills hunden börjar förstå konceptet att gå med slakt koppel. Sedan kan du varva träning i lätta situationer med träning i lite svårare. Men om hunden inte klarar att gå med slakt koppel så har du gått lite för fort fram och får träna i enklare miljöer ett tag till. Belöna varje gång kopplet är slakt och se till att du hinner ge många belöningar innan kopplet riskerar att sträckas.

Man får ofta tipset att träna koppelgående genom att stanna och vänta ut hunden varje gång den drar i kopplet. Men det ger gärna en jojo-effekt med en hund som springer längst ut i kopplet, kommer tillbaka när du stannar, springer längst ut igen, etc. Dessutom byggs det lätt upp frustration i hunden vilket kan öka svårigheterna med koppelgående. Om du i stället fokuserar på att belöna hunden innan den hinner göra fel så kommer du förstärka det önskvärda beteendet och få en hund som går fint och följsamt i koppel.

Varmt lycka till med träningen! Vill du ha fler tips och råd om koppelgående så kan du lyssna på avsnitt 13 av Hundpodden med Kicki & Tage: Hundlivets tre vanligaste vardagsutmaningar – koppelgående, inkallning och skällande.

/Hundpsykologen Kicki

Hundar lär sig hela tiden, inte bara när vi tränar. Därför kan det vara minst lika viktigt att få in ett ”hundträningstänk” i vardagen, som att sätta av tid för specifika träningssessioner.

Vad menar jag då med ”hundträningstänk”? Jo jag tänker att följande förhållningssätt kan göra hundträning till en naturlig del av vardagen:

1. Börja uppmärksamma allt bra hunden gör och se till att det lönar sig ur hundens perspektiv. Du kan belöna med exempelvis godis/mat eller lek, men också med det som hunden vill göra i stunden, exvis kela, nosa, springa, gå ut genom dörren, hoppa ut från bilen, gå ner från ditt knä, komma upp i ditt knä, etc etc. Använd det hunden vill göra för att förstärka de beteenden som du vill se mer av i framtiden, exvis låt hunden gå ut genom dörren när den står lugnt och väntar i stället för att öppna dörren när hunden hoppar och studsar eller krafsar på dörren.
2.  Guida din hund genom tillvaron och sätt den i lagom svåra situationer så att den får chans att utveckla önskvärda beteenden. Om du sätter den i situationer den inte är redo för så är risken stor att hunden gör oönskade saker och att de beteendena upplevs som lönsamma för hunden och därmed förstärks.

Hundar har ett rikt känsloliv och kan känna glädje, rädsla, osäkerhet, lust och en massa andra känslor. Det är ju det som är så fantastiskt med hundar och gör att samvaron med en hund blir så rik och levande. Men känslorna kan, precis som för oss människor, också göra tillvaron lite mer utmanande ibland. Det är svårt att bete sig lugnt och sansat när känslorna svallar… eller hur?

Utmaningen

Har du någon gång hamnat i en situation då det är helt omöjligt att få kontakt med din hund? Då hunden struntar i dig och är helt uppslukad av något annat? Det kan handla om doften av en hare, åsynen av en annan hund, ljudet från smällare eller egentligen vad som helst som skapar starka känslor hos din hund. Om du har varit med om det så vet du hur svårt det kan vara att nå fram till hunden i det ögonblicket. Och i ärlighetens namn är det väl på lite samma sätt när du eller jag blir uppfyllda av starka känslor? Blir vi rädda, stressade, arga eller kära så är vi inte riktigt lika mottagliga för intryck från omgivningen som när vi är helt lugna och harmoniska.

Grönt, gult eller rött ljus

Jag brukar likna hundens känsloliv vid ett trafikljus. Hunden kan vara på grönt, gult eller rött ljus. Och även på alla nivåer däremellan. När hunden är på grönt ljus är det lugn och harmonisk och vi har sällan några problem med hundens beteende. När hunden hamnar på gult ljus börjar den bli uppslukad av sina känslor och svårare att få kontakt med. På rött ljus är hunden helt blockerad av känslor och kan inte fokusera på något annat än det som skapar den starka känslan.

Hundens matlust är kopplad till känslolivet

En bra indikator för var i trafikljuset hunden befinner sig är hur matintresserad hunden är. På grönt ljus är hundens matlust opåverkad och det funkar för de flesta hundar att använda hundens mat eller något annat halvgott som belöning. På gult ljus börjar matlusten minska och hunden vill bara ha sådant som den tycker är riktigt gott. På rött ljus vill hunden inte ens ha det allra godaste att äta.

Inlärningsförmågan påverkas

Hundens inlärningsförmåga påverkas av känsloläget. De lär sig bäst när de är på grönt ljus, så det är en bra idé att lära hunden nya saker när den är så harmonisk som möjligt. Börja gärna träna in beteenden hemma i vardagsrummet där det inte är så mycket som stör. På gult ljus klarar hunden att göra saker som den kan väl. När du har lärt hunden ett beteende kan du träna vidare på det i situationer där hunden är på grön-gult eller gult ljus. Då befäster du beteenden samtidigt som du hjälper hunden att hantera situationen på ett lugnt sätt. Fortsätt att träna även på grönt ljus så att själva beteendet blir ordentligt inlärt. På rött ljus är det i princip omöjligt att lära hunden något. Förebygg, tillrättalägg och hjälp hunden så att den inte hamnar på rött ljus. Försök att undvika rött ljus-situationer så mycket som möjligt eftersom det är lätt att hamna i en negativ stresspiral. Lägg en träningsplan för hur du kan träna din hund i riktning mot att klara av de situationer den behöver klara utan att gå upp i rött ljus.

Rätt känsla vid inlärningen

Tänk även på känslan i hunden när du lär in ett nytt beteende. Om du skapar rätt känsla vid inlärningen så kan du hjälpa hunden att hitta den känslan i en situation där hunden annars skulle ha gått upp i rött ljus. Om du exempelvis har tränat mycket ”gå fint” vid sidan och sett till att hunden har en lugn och harmonisk känsla kopplad till beteendet. Då kan du använda gå fint-beteendet för att hjälpa hunden att hitta en lugn och harmonisk känsla när ni går i en båge förbi en mötande hund.

Dina egna känslor påverkar hundens

Hundar är duktiga på att känna in våra känslor, vilket också är en egenskap som gör dem helt fantastiska men som också kan ställa till det lite. Om du blir stressad eller upprörd så drar det upp hunden i trafikljuset. Det är lätt att hamna i en negativ stresspiral tillsammans med sin hund. Ett sätt att undvika det är att dels jobba med sina egna känslor (det är väldigt personlighetsutvecklande att ha hund) och dels att lägga upp träningen i lagom stora steg så att både du och hunden lyckas hålla er lugna och trygga i träningen.

Fundera på om det finns några situationer där din hund lätt går upp i varv och om det finns några tillfällen då ni stressar igång varandra!

Ha en HUNDerbar dag!  

/Kicki Fellstenius, Hundpsykolog

Har du ibland dåligt samvete för att du inte hinner eller orkar ge din hund den stimulans den behöver? I så fall är du inte ensam. Själv är jag ibland trött eller sjuk eller har råkat planera in alldeles för mycket jobb så att Tage får stå lite åt sidan. I det här inlägget tänkte jag ge dig mina 3 bästa tips på latmansövningar som du kan ta till när tiden eller orken inte riktigt räcker.

Söka efter maten

Låt din hund söka efter sin mat antingen utspridd på gräsmattan (om du har tillgång till en sådan), runt om i hemmet eller i en filt eller handduk. Ju klurigare du gömmer maten desto längre tid tar det för hunden att söka fram den och du lyckas ge din hund en stunds bra mental stimulans vid varje måltid.

Godis i kartong

Rota omkring i pappersinsamlingen och se vad du kan använda för att låta din hund söka hundgodis i kartong. Olika kartonger är olika svåra att öppna beroende på hur hårda de är. En förpackning som det varit tepåsar i är ganska lättöppnad och kan vara en bra start. Har du en försiktig hund kan du låta kartongen vara lite öppen i början så att det är lätt att komma åt godisbiten.

Andra exempel på förpackningar är äggkartonger, växtmjölkförpackningar (även komjölksförpackningar kan funka, men skölj ur dem innan om din hund är känslig för mjölk), toarullar där du viker in kanterna. Om du vill öka svårighetsgraden så kan du stoppa flera kartonger i varandra och även stoppa tidningspapper i kartongen runt godisbiten. Vill du ge din hund sysselsättning en lång stund? Gör i ordning flera kartonger med godisbitar i och stoppa alla i en papperspåse. Strö gärna ner några godisbitar i själva påsen också för att få upp hundens intresse ordentlig.

Om du har en hund som gärna sväljer föremål så får du vara lite försiktig med vilken typ av förpackningar du erbjuder hunden.

Vill du ha tips på en bonusövning? Lär hunden att städa undan alla kartongrester som sprids i hemmet.

Tugga ben

En jättebra sysselsättning för hunden när du själv inte orkar eller hinner aktivera den är att låta hunden tugga på ben. Det finns många olika varianter på marknaden och välj gärna ett så naturligt som möjligt så att inte hunden får i sig en massa onyttiga tillsatser. Om du inte har något tuggben hemma kan du prova att blöta upp torrfoder och blanda med lite hundgodis. Frys sedan in det i en lämplig form och ge hunden fryst så att den kan ligga och slicka och gnaga på isklumpen.

Varmt lycka till!

/Kicki Fellstenius, Hundpsykolog

Läs även: Vår hundpsykolog Kicki visar aktiveringsövningen "godis i handduk"

Recensioner från kunder som har provat Furry Family's hundgodis vid träning: 

Kantarellsök är en träningsform som de allra flesta hundar älskar. De får använda sin fantastiska nos och vara ute i skogen tillsammans med sin människa. Just TILLSAMMANS är ett nyckelord när det gäller kantarellsök. Det blir extra värdefullt genom att det är en aktivitet som du verkligen gör tillsammans med din hund. Hunden märker att du blir uppriktigt glad när den hittar kantarellerna och det stärker samarbetet på ett fantastiskt fint sätt. När jag och Tage är ute i en kantarellskog så blir det som ett växelspel oss emellan. Han märker när jag börjar spana och går själv och söker efter kantarelldoft. Ibland är det han som får upp vittring av något och jag följer honom dit och undersöker närmare. Och ibland är det jag som ser något på håll och han följer med mig åt det hållet och söker närmare där. Och oavsett om vi hittar kantareller eller ej så har vi haft en härlig stund i skogen!

Hur gör man för att lära hunden kantarellsök?

I grunden är det enkelt att lära hunden hitta kantareller. Hundar har ett fantastiskt luktsinne så vi behöver inte lära dem att söka. Det vi behöver lära dem är att det lönar sig att hitta just kantareller. Utöver att hitta så ska de också markera kantarellerna, dvs visa för oss att de hittat dem. Vi behöver också träna hundarna i att söka mer effektivt och uthålligt. Och så finns det några fällor att undvika; många hundar vill ta kantarellen i munnen.

Innan du kör igång

Innan du drar igång träningen är det några saker som kan vara bra att tänka på.

Signal för att börja söka

Först måste du bestämma dig för vilken signal du ska använda när du ber hunden söka kantareller, själv använder jag ordet ”kantarell” och en svepande rörelse med handen i den riktning jag vill att hunden ska söka. Det kan också vara bra att ha någon form av ”arbetskläder” eller tjänstetecken, som en specifik sele eller ett halsband. Tage har en scarf som han bara har när han söker just kantareller. Den kan du ha på hela tiden när du gör övningarna och ta av när ni pausar. Du kan ha hunden i lina eller koppel, eller lös om situationen i övrigt tillåter det.

Kantareller att träna på

Det bästa är om du använder så naturliga kantareller som möjligt. Gärna plockade med handske eller plastpåse på handen så att de luktar så lite som möjligt av människa. Men du kan också använda köpta kantareller, helst färska, men också torkade eller frysta, för att komma igång med träningen.

Bra belöningar

Ladda med supergott godis i små bitar. Om du har en matglad hund kan du använda hundens torrfoder varvat med supergott godis, men i början rekommenderar jag supergott oavsett. Om inte annat för att minimera risken att din hund tar kantarellen i stället för godisbiten.

Val av plats

För de första stegen i träningen är det perfekt att vara på en gräsmatta med lite varierande gräslängd. Men sen är det bra att börja träna i skogen så att hunden vänjer sig vid att söka även där.

Förkunskaper

Hunden behöver egentligen inga förkunskaper, men det underlättar träningen om din hund kan sitta kvar medan du placerar ut kantareller som hunden ska söka efter. Om hunden inte kan det så kan du i stället ta hjälp av någon som håller hunden medan du placerar ut kantarellen.

Värm gärna upp med några omgångar av sitt, stanna, godissök. Då kommer hunden igång med att använda nosen samtidigt som den får prova en övning som liknar de första kantarellsöksövningarna.

Första steget: Godis bredvid kantarellen

Första steget i träningen är att få hunden att förstå att det är kantarellen som är intressant. Gör så här:

1. Plocka fram en kantarell och två godisbitar.

2. Be hunden sitta, stanna och placera ut kantarell med en godisbit bredvid, ca 1 m framför hunden, fullt synlig. Se till att hunden ser vad du gör.

3. Gå tillbaka till hunden och säg ”kantarell” följt av en svepande rörelse med handen i riktning mot kantarellen. Om hunden inte ger sig av i riktning mot kantarellen så kan du lägga till ”varsågod” eller din godissöksignal direkt efter kantarellsökssignalen, men försök att jobba bort den så snart som möjligt.

4. Låt hunden gå fram och ta godisbiten och möt upp med den andra godisbiten mellan hundens nos och kantarellen, innan hunden hinner ta nosen från kantarellen eller stoppa kantarellen i munnen. Led undan hundens nos från kantarellen och ge godisbiten samtidigt som du med andra handen plockar upp kantarellen utan att hunden märker det.

Upprepa det här steget många gånger, men tänk på att pausa ofta och träna i korta pass.

När det här steget flyter på bra kan du ta nästa steg och börja placera kantarell + godis lite dolt. Gör precis som tidigare men se till att det är lite högre gräs eller blåbärsris så att hunden inte ser kantarellen utan måste slå på nosen. Det ska fortfarande ligga n godisbit bredvid kantarellen. Börja variera avståndet mellan ungefär 1 och 3 meter.

Träna vidare på detta sätt flera gånger om dagen i några dagar. Hela tiden med en godisbit bredvid kantarellen. Och inte längre än ungefär 3 meter. Gör aldrig övningarna så svåra att hunden ger upp innan den hittar kantarellen och godisbiten.

Andra steget: Kantarell utan godisbit bredvid

Efter många repetitioner med godisbit bredvid kantarellen ska du prova att placera ut en kantarell, fullt synlig, utan godisbit bredvid. Var beredd med två godisbitar i handen. Gör som tidigare, men ge första godisbiten ur handen precis innan hunden sätter nosen mot kantarellen. Använd den andra godisbiten precis som tidigare till att leda bort hunden från kantarellen och ge godsibiten medan du tar undan kantarellen utan att hunden märker.

Om det inte funkar, dvs om hunden inte går till kantarellen eller om hunden tar kantarellen i munnen så får du träna vidare på första steget igen. Eller vara snabbare och nå fram med godisbiten innan hunden hinner avvika från kantarellen eller innan hunden tar kantarellen i munnen.

Om det funkar så varvar du; varannan gång godis bredvid kantarellen och varannan gång enbart kantarell. Var noga med att varje gång belöna nära kantarellen och led bort hundens nos från kantarellen så att den inte börjar äta kantarellen. Börja placera kantarellen mer dolt och på varierat avstånd. Träna på detta under flera dagar. Ett bra upplägg är att träna då och då på promenaden för då får du naturliga pauser samtidigt som ni tränar på olika platser vilket hjälper hunden att generalisera.

Så småningom kan du lägga godis bredvid kantarellen allt mer sällan. Men gå tillbaka då och då till att lägga godis bredvid kantarellen för att höja motivationen och undvika att hunden tar kantarellen i munnen.

Fortsatt träning

Nu har hunden börjat förstå att det lönar sig att leta upp kantareller. Men fortfarande finns det en del kvar att lära hunden. Det kan vara bra att lära den att stanna kvar vid och markera kantarellen tydligt, exempelvis genom en sittmarkering. Det är också viktigt att jobba bort alla de hjälper som vi hittills (medvetet eller omedvetet) gett hunden; synintrycket av att du placerar ut kantarellen, din doft på kantarellen, ditt doftspår fram till kantarellen mm. Utöver det är det bra att träna på sökteknik och uthållighet så att hunden klarar av att söka allt längre stunder.

Tänk på att inte öka svårighetsgraden på flera sätt samtidigt utan snarare förenkla på alla områden utom just det du tränar på för stunden.

Mer om kantarellsök

Vill du veta mer om kantarellsök och hur du tränar vidare från de första stegen jag har beskrivit här, till att du får en fullfjädrad kantarellsökshund så rekommenderar jag att du lyssnar på avsnitt 26 av Hundpodden med Kicki & Tage som handlar om just kantarellsök med hund. Du hittar avsnittet i Spotify, iTunes, poddappar eller på www.hundpodden.se.

Det är väldigt olika hur lång tid det tar att lära hunden att hitta kantareller. De allra flesta hundar kan på några dagar lära sig att hitta utplacerade kantareller vid tillrättalagda övningar. Men att bli användbar i skogen för att verkligen hitta vilt växande kantareller kan ta flera säsonger. Men allt beror självklart på hur och hur mycket du tränar. Det är superbra att underhålla träningen på vintern genom att träna på torkade eller frysta kantareller. Då blir startsträckan inför nästa säsong kortare. Dessutom är det en superbra inomhusaktiveringsövning för vinterhalvåret.

Och jag lovar det är värt det! Glädjen och stoltheten första gången hunden spontanmarkerar en kantarell i skogen är verkligen obeskrivlig. Känslan av att ha ett gemensamt intresse som både hund och matte/husse mår bra av och har glädje av! Tage har vid flera tillfällen markerat kantareller när jag inte ens haft en tanke på att det skulle kunna finnas sådana att spana efter! Och då gäller det att vara lyhörd för sin hunds signaler även när man inte är ute för att träna!

Varmt lycka till i kantarellskogen!

/Kicki Fellstenius, Hundpsykolog, Glada Jyckar

Nu under sommaren har vi ofta lite extra tid att ägna åt umgänge och aktiviteter med våra hundar, och som alltid så är det bra att aktivera din hund mer än promenader eftersom att det stimulerar både kropp och knopp för dom. Här kommer några bra tips på aktiviteter som passar bra under sommaren!

Varför ska hunden aktiveras?

Alla roliga aktiviteter du gör tillsammans med din hund främjar samarbetet er emellan. Dessutom ger du hunden utlopp för sitt behov av mental stimulans vilket i sin tur leder till en mer harmonisk hund. Du kan även passa på att göra aktiviteter där hunden utvecklar beteenden som du har nytta av i vardagen.

När det är varmt

Under de varmaste dagarna är det svårt att aktivera hunden på dagtid. Då kan man behöva utnyttja dygnets svalare timmar för att motionera och aktivera hunden. Eller hitta en svalare plats inomhus, kanske i en källare, ett garage eller i ett parkeringshus. Tänk på att se till att hunden alltid har tillgång till färskt vatten och skugga.

Simma och bada

Om din hund gillar att simma och bada så är det en jättebra aktivitet varma sommardagar. Om den inte gillar att simma så är en bra fysisk aktivitet att traska i vattenbrynet eftersom hunden får lyfta lite extra på fötterna samtidigt som den blir svalkad av vattnet. Tvinga aldrig hunden att gå i vattnet, utan uppmuntra och belöna att den tar steg i rätt riktning. Kanske kan en rolig leksak få hunden att våga sig ner i vattnet? Eller en badglad kompis (hund eller människa) som visar vägen. Har du ingen sjö i närheten så kan en barnpool fungera för ändamålet.

Godissök i vatten

Att söka godis som flyter på en vattenyta kan vara jättebra aktivering i sommarvärmen. Många torrfoder och hundgodis (frystorkat) flyter i vatten och om du sprider ut dem på ytan så kan hunden gå omkring och söka godis samtidigt som den får använda nosen för att hitta godisbitarna. Om din hund är ovan vid vatten kan du lägga godisbitarna precis i strandkanten så att hunden inte behöver gå i vattnet för att ta dem. Lägg gärna en del godisbitar på land också. Var försiktig med algblomning och saltvatten så att hunden inte får i sig det.

Hundglass

Att ligga och slicka på en hundglass kan vara svalkande och trevligt i sommarvärmen. Dessutom får din hund utlopp för sitt naturliga behov av att slicka och gnaga. Hundglass tillverkar du enkelt själv genom att frysa in exvis osaltad buljong eller mat och godis uppblött i vatten. Sätt en tuggpinne i som glasspinne så blir det lite extra för hunden att tugga på.

Träna tricks eller vardagsbeteenden

Inlärning är bra mental stimulans och du kan antingen träna in några roliga tricks eller passa på att utnyttja sommarledigheten till att träna in beteenden som ni har nytta av i vardagen. Exvis att gå fint vid sidan, komma på inkallning eller att stå stilla när någon undersöker, borsta päls eller klipper klor. Allt ska läras in i lagom små steg och med positiv förstärkning.

Fikaträning

Passa även på att träna din hund att kunna koppla av i olika situationer. Lär din hund att ligga stilla och koppla av på en filt och ta sedan med filten till exvis ett mysigt café om din hund klarar av den typen av miljö. Även att gå på picknick och koppla av på filten i skogen eller på en äng är superbra träning för hunden.

Sightseeing/miljöträning

Upptäck olika miljöer tillsammans med din hund. Genom att ta med din hund till platser och situationer den inte är van vid så får hunden miljöträning och ni får en mysig aktivitet tillsammans. Det är viktigt att ni inte utsätter hunden för situationer som är för utmanande utan hunden ska vara glad och positiv. Vid behov kan du hjälpa hunden att landa på en ny plats genom att tugga ben eller söka godis. Vill hunden sitta i famnen och spana så är det också ett bra alternativ.

Ha en HUNDerbar sommar!

Vill du ha fler tips och råd om hundar och hundträning så är du varmt välkommen att lyssna på Hundpodden med Kicki & Tage som du hittar på iTunes, Spotify, i din poddapp och på www.hundpodden.se.  

/Kicki Fellstenius, Hundpsykolog, Glada Jyckar H-märkt av Sveriges Hundföretagare

Det är inte ovanligt att hundar på olika sätt visar att de vill ha föremål, mat, individer eller platser ifred. Den annars så vänliga familjemedlemmen blir som förbytt och visar tänder, morrar eller till och med nafsar mot den som närmar sig. Genom rätt hantering och träning går det att ändra hundens beteende och komma tillrätta med situationen. Men det är också lätt att av misstag förstärka problemet.

Vad är resursförsvar?

Vaktande av föremål, mat, individer eller platser brukar kallas för resursförsvar och kan riktas både mot människor och hundar. Vissa visar resursförsvar kopplat till flera av de olika företeelserna, men andra vaktar enbart exempelvis mat eller föremål. Resursförsvaret kan också vara situationsbundet så att det bara uppstår i vissa sammanhang.

Orsaken till att en viss hund utvecklar resursförsvar kan både vara genetisk, dvs att den har en ärftlig predisposition för att utveckla resursförsvar, och inlärd, dvs att den lärt sig att den inte får behålla sina saker utan måste försvara dem. Inlärningen kan ha påbörjats redan i valplådan om valparna har fått chans att konkurrera om mat eller föremål men din hantering som hundägare spelar också en viktig roll.

Låt hunden ha sitt ifred

I grunden handlar resursförsvar om att hunden är orolig för att bli av med det hen har och det viktigaste för all hantering och träning är att övertyga din hund om att du inte konkurrerar om det hen har. Regel nummer ett är att så ofta det går låta hunden vara ifred med sin mat, sina ben etc.

Det finns en gammal inställning att vi ska kunna ta vad som helst från våra hundar och att det är bra att vänja hunden vid att vi tar ifrån den saker. Men denna inställning kan tyvärr skapa resursförsvar i stället för att förebygga eller träna bort. Tänk dig själv att någon tar ifrån dig det du har i tid och otid. Troligtvis kommer du bli irriterad och göra allt du kan för att få ha dina saker kvar. Kanske går du undan för att få vara ifred och om inte det hjälper kommer du till slut att fräsa ifrån. Detsamma gäller våra hundar!

Det är viktigt att lära både besökare, barn och andra hundar att din hund måste få vara ifred när den äter sin mat, tuggar ben eller ligger och sover. Om du har flera hundar i familjen måste alla få det utrymme och den matro som de behöver. För vissa hundar kan det innebära att de måste äta i var sitt rum och för andra kan det betyda att de behöver någon meter mellan matskålarna. Vissa hundar är helt obrydda kring resurser och då behöver du inte styra upp på samma sätt, men ändå vara lyhörd för små signaler på att någon av hundarna är obekväm.

Om vi inte respekterar hundens resursförsvar så kan det trappas upp och om vi lär hunden att vi inte konkurrerar så kan problemen minska eller försvinna.

Om vi närmar oss så är det något positivt

Parallellt med att hunden får vara ifred när den har något så kan vi också lära hunden att om vi närmar oss så är det för att ge hunden något, inte ta. För att lyckas med det budskapet så är det viktigt att du hela tiden håller dig utanför hundens trygghetszon, dvs hunden ska inte känna någon oro alls över att bli av med det hen har. Var uppmärksam på små små tecken på att din hund blir orolig; att hunden stelnar till, vänder bort blicken eller stirrar på dig, drar sig undan eller ser spänd ut. Om du ser något av dessa tecken så har du kommit för nära.

Träningen går ut på att du på avstånd kastar eller rullar dit något som hunden vill ha, exempelvis en supergod godisbit. Gå därefter därifrån och låt hunden vara ifred. Det är viktigt att hunden enbart får en positiv upplevelse i situationen, dvs inte en mix av oro för att bli av med något i kombination med det positiva. I takt med att hunden börjar lära sig att du inte konkurrerar så kan du sakta minska avståndet till hunden.

Träna in en släppsignal

Ibland hamnar vi i situationer då hunden tar saker som hen inte ska ha. Genom att träna in en bra släppsignal kan du undvika konflikt i de situationerna. Du kan inte träna in släppsignalen i skarpt läge, för den situationen är för svår för hunden att börja i träningen i. I stället börjar du träna i neutrala situationer där din hund inte har något att vakta. Du kan välja vilken signal du vill, men om den signal du använder idag (exvis ”loss”) har råkat bli ”förgiftad” och negativt laddad så rekommenderar jag att du hittar på en ny signal (exvis ”tack”). Träna in släppsignalen i följande steg:

1. Börja lära hunden att ”tack” (eller den signal du valt) betyder att hen kommer få något gott från dig genom att träna i situationer där det inte finns något annat som stör, dvs när hunden inte har något som den vill ha. Säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Hunden behöver inte göra något (dvs i det här steget behöver inte hunden släppa något) utan får godisbiten direkt. Upprepa ”tack” + släpp godis på golvet många gånger, flera gånger om dagen i flera dagar. Det är viktigt att du först säger ordet ”tack” och därefter släpper godisbitarna. Träna gärna på olika platser (olika rum inomhus och även på störningsfria platser ute), men bara när hunden inte har något.
2. Fortsätt träna ytterligare några dagar som i punkt 1, men börja också peka ut vissa av godisbitarna för hunden. Dvs säg ”tack” + släpp några godisbitar på golvet + hjälp hunden att hitta godisbitarna genom att peka på dem. I det här steget lär du hunden att om dina händer/fingrar närmar sig så betyder det att det finns något gott där. Vi vill undvika att hunden lär sig (eller motverka att hunden redan har lärt sig) att dina händer betyder att du försöker ta ifrån dem något.
3. Nu kan börja träna i närheten av olika föremål. I det här steget ska det vara neutrala föremål som hunden inte är så intresserad av. Dvs inte tuggben, leksaker eller annat som har högt värde för hunden. Lägg ner föremålet på golvet, säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Peka ut en del av godisbitarna, men undvik att röra föremålet. Så fort hunden tittar på föremålet säger du ”tack” och släpper godisbitar. Upprepa många gånger, flera gånger om dagen i några dagar.
4. Upprepa steg 3, men med ett föremål som har lite värde för hunden, exvis en ”tråkig” leksak. Lägg föremålet på golvet, säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Rör inte föremålet, men peka ut några godisbitar då och då så att hunden fortsätter att lära sig att dina händer inte innebär att de blir av med något, utan att de får något. Låt ibland hunden ta leksaken, säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Fortsätt att ignorera föremålet och peka ut några godisbitar då och då.
5. Fortsätt träna med lite mer intressanta föremål. Säg ”tack” och släpp direkt godisbitarna oavsett om hunden släpper föremålet eller ej. Om hunden inte släpper föremålet när du släpper godisbitarna så har du gått för fort fram och får backa lite i träningen.
6. Fortsätt träna som i tidigare steg, men börja också ta i föremålet med ena handen. Säg ”tack”, släpp godisbitar på golvet, passa på att lyfta och lägga tillbaka föremålet när hunden tar en godisbit en bit bort, låt därefter föremålet vara och fortsätt att peka ut godisbitar på golvet. Om hunden blir orolig eller spänd när du lyfter föremålet har du gått för fort fram och får träna mer på föregående steg innan du provar igen. Prova med ett så neutralt föremål som möjligt.
7. Varva lek med föremålet med ”tack” + släpp godisbitar. Öka svårighetsgraden allt mer genom att ha intressantare föremål och genom att interagera mer med föremålet. Om din hund tvekar att släppa när du säger ”tack” och släpper godisbitar så har du gått för fort fram. Om hunden inte vill släppa leksaken så är det viktigt att du inte ger någon uppmärksamhet alls till leksaken och i stället försöker skapa intresse för godiset. Lek och kasta omkring med godisbitarna så att de blir extra intressanta. Upprepa tills hunden släpper fokus på leksaken och intresserar sig mer för dig och godiset. Efter en så svår träningsomgång är det viktigt att göra några enklare träningssituationer med mindre åtråvärda föremål.
8. Fortsätt träna som ovan, men variera mellan godisbelöning och lekbelöning, dvs ha en annan ännu mer åtråvärd leksak som belöning när hunden släpper föremålet. När släppsignalen börjar sitta ordentligt kan du också belöna att din hund släpper föremålet med fortsatt lek med samma föremål.
9. Så småningom kan du även träna med ätbara saker som tuggben, godis etc. Börja med mindre åtråvärda saker i början och säg ”tack” och släpp godisbitar redan innan din hund har tagit föremålet i munnen. Om hunden inte låter föremålet vara när du säger tack och släpper godis så har du gått lite för fort fram och får göra övningen enklare.
10. Nu kan du även börja träna på föremål som din hund hittar på promenaden eller ”snor” från familjemedlemmar.
11. Träna på alla stegen både inne och ute i olika situationer.

Om hunden har något du måste ta ifrån

Med en väl intränad släppsignal kommer du kunna få din hund att släppa allt möjligt som den får tag på. Men om hunden råkar få tag på något farligt eller på annat sätt olämpligt innan din släppsignal funkar och du är tvungen att ta ifrån hunden det den har så ska du göra det så lugnt som möjligt. Undvik att pressa hunden mer än nödvändigt och bli inte arg eller upprörd. När du väl plockat ut föremålet ur hundens mun kan de ge superbra belöning även om hunden inte släppte frivilligt. Då ökar sannolikheten att hunden släpper föremålet lättare nästa gång ni hamnar i en liknande situation. Dessutom minskar risken för att hunden utvecklar eller ökar resursförsvar.

Om resursen är en person

Det händer att hundar ser en person som en resurs och vaktar personen mot andra hundar eller människor. Även här är det viktigt att inte bli arg på hunden för då riskerar resursförsvaret att förstärkas. Om du hamnar i en situation där din hund vaktar dig (eller någon annan person) så är det bästa att ”lösa upp” situationen så att spänningen släpper. Res dig upp och gå iväg, be den andra personen eller hunden flytta på sig, eller kasta iväg en godisbit till din hund som den får söka efter på avstånd. Efter ett tag kommer hunden förhoppningsvis inse att den andra personen eller hunden inte utgör något hot. Arrangera gärna liknande situationer där hunden får vänja sig vid att andra hundar eller människor är i närheten, men inte konkurrerar. Det är viktigt att situationerna är tillrättalagda så att din hund känner sig helt lugn i situationen, annars riskerar vi att öka resursförsvaret i stället för att minska det.

Om resursen är en plats

Vissa hundar vaktar platser snarare än personer eller föremål. Här gäller samma grundprincip; lär hunden att ingen annan konkurrerar om hundens plats genom att låta den vara ifred där. Om hunden börjar vakta andra platser, som den gemensamma soffan eller husses/mattes säng så kan du lugnt locka ner hunden genom att exempelvis rulla iväg en godisbit som hunden får söka efter. När du själv sedan har satt dig i sängen eller soffan så brukar det gå bra att välkomna hunden dit igen utan att resursförsvaret triggas. Även när resursförsvaret gäller en plats så är det viktigt att inte bli arg eller upprörd för då riskerar vi att förstärka problemet.

Resursförsvar mellan hundar

Om resursförsvar uppstår två hundar emellan så kan följande vara bra att tänka på:

• Tillrättalägg så att de får ha sina resurser ifred. Ta enbart fram tuggben, leksaker etc när du är säker på att det inte kan uppstå en konkurrenssituation. Dela av vid behov med barngrindar, stängda dörrar eller passa på när bara en hund är hemma.
• Vänj hundarna i små steg, dvs gå inte vidare förrän båda hundarna är 100% trygga och avslappnade i situationen. Om hundarna är trygga med att tugga ben med ett kompostgaller emellan så kan det vara ett bra träningssteg, men det kan också behövas längre avstånd. Tillvänjningen måste individ- och situationsanpassas.
• Ett sätt att förebygga resursförsvar hundar emellan är att hålla lite koll på hundarna när de får tuggben och andra resurser. Hjälp dem att hålla tillräckligt avstånd till varandra och se till att de respekterar varandra när de ber om avstånd. Se till att de inte stjäl föremål/tuggben från varandra.
• Belöna den hund som låter den andra hunden ha sin resurs ifred. Belöna gärna i riktning bort från den andra hunden så hjälper du hundarna att öka avståndet sinsemellan i konkurrenssituationer.
• Om någon ändå tar ett föremål/tuggben från den andre så kan du belöna den hunden som väljer att inte ta strid. Det är bättre för harmonin i gruppen om det lönar sig att vända andra kinden till, än om det lönar sig att ta till strid.

Kan smärta vara orsak?

Om din hund visar tecken på resursförsvar så rekommenderar jag att låta en veterinär göra en allmän undersökning av hunden för att se om smärta eller annan fysisk ohälsa kan vara orsaken till att hunden utvecklat beteendet. Smärta kan göra hunden mer lättstressad och lättretlig, vilket ofta visar sig i den här typen av situationer.

Jobba förebyggande

Bäst resultat får vi, som alltid, om vi jobbar förebyggande. Om du redan från början låter hunden ha sina saker ifred, tränar in en bra släppsignal baserad på positiv förstärkning/belöning och hanterar eventuella resurssituationer lugnt så ökar sannolikheten för att du slipper problem med resursförsvar. Om du ser tendenser till resursförsvar hos din hund och inte ser resultat av dina åtgärder och träningsförsök så rekommenderar jag att du söker hjälp hos en hundpsykolog (som är medlem i Sveriges Hundföretagare) innan problemen växer sig för stora. Ju förr man tar tag i problemen, desto lättare går det att lösa.

Varmt lycka till!

Kicki Fellstenius, Hundpsykolog, Medlem i Sveriges Hundföretagare.